Etusivu » Godartad prostataförstoring blir vanligare med åldern

Godartad prostataförstoring blir vanligare med åldern

Patientinformation
24.1.2013
Kirsi Tarnanen, Teuvo Tammela och Raija Sipilä

God medicinsk praxis -rekommendation på finska «Eturauhasen hyvänlaatuinen liikakasvu»1

Har du urineringsbesvär? Är urinstrålen är svag, töms inte blåsan ordentligt och måste du gå ofta på toaletten framför allt om natten? Om du är en man i mogen ålder kan det vara fråga om godartad prostataförstoring, eftersom upp till 40 % av män över 60 år har symtom på prostataförstoring.

Riskfaktorer och symtom

Riskfaktorer för godartad prostataförstoring är ålder och normal produktion av manligt könshormon samt möjligen ärftliga faktorer. Symtomen, som är lätta att känna igen, indelas i uppsamlings- och tömningssymtom: det blir svårare att börja urinera, man måste gå på wc oftare och till och med flera gånger per natt, urinstrålen kommer inte mera utan ansträngning som när man var ung och det känns som om blåsan inte skulle tömmas ordentligt.

Hos en del män kan det rinna urin i byxorna om de inte snabbt kommer på wc (trängningsinkontinens), eller de kan ha kraftigt urineringsbehov som inte leder till urinering (urinträngningar) eller till och med tvingande urineringsbehov utan att urineringen lyckas (urinstopp).

Undersökningar

Om du har prostatabesvär kan du beställa tid till din husläkare, eftersom basundersökningarna kan göras inom primärvården.

För att få en god uppfattning om patientens symtom, ber läkaren patienten fylla i ett frågeformulär eller en urineringslista.

Vid undersökningen går läkaren igenom patientens sjukdomar, känner på nedre delen av patientens buk och prostata (via ändtarmen) samt ordinerar nödvändiga laboratorieundersökningar (till exempel PSA-värde och kreatinin). Man kan undersöka storleken på prostatan och mängden resturin (den mängd urin som blir kvar i blåsan efter det att man har kissat) också med en ultraljudsundersökning som görs genom bukväggen.

Efter basundersökningrna skriver läkaren vid behov en remiss till urolog, som beslutar om kompletterande undersökningar (till exempel mätning av urinflödet eller ultraljudsundersökning via ändtarmen).

Behandling

Om patientens symtom är lindriga och knappt stör hans dagliga liv kan man börja med enbart uppföljning. I dylika fall gör man de tidigare nämnda basundersökningarna till exempel en gång per år eller då symtomen förändras.

Läkemedelsbehandling

En allmänläkare kan påbörja läkemedelsbehandlingen om basundersökningarna inte ger anledning att misstänka något allvarligare, men patientens symtom är så betydande att han har men av dem. Med läkemedelsbehandling minskar patientens symtom ofta betydligt och han kan till och med bli symtomfri.

Det finns två typer av läkemedel mot symtom som orsakas av prostataförstoring: 5-alfareduktashämmare (5ARI), som hjälper mot symtomen men som också minskar prostatas storlek, eller alfablockare som gör att prostatamusklerna slappnar av (tamsulosin, alfuzosin och prazosin), eller en kombination av dessa.

5-alfareduktashämmare (finasterid och dutasterid) verkar långsamt, man ser resultat först efter tre till sex månaders användning. Läkemedelsbehandlingen minskar prostatas storlek med i genomsnitt 20 procent under ett halvt år och sänker också PSA-värdet. 5-alfareduktashämmarna är i allmänhet väl tolererade. Deras biverkningar rör närmast sexualfunktionerna (minskad sexuell lust och störningar i erektion eller ejakulation).

Alfablockare (alfutsosin och tamsulosin) verkar avslappnande på urinblåsans slutarsystem och de lindrar snabbt symtomen. Urinen strömmar bättre och mängden resturin minskar. Som biverkningar kan det förekomma svindel, matthet och, speciellt då man använder tamsulosin, förhindrad ejakulation.

Kombinationsbehandling med dessa läkemedel är effektivare än behandling med bara ett av dem.

Mot godartad prostataförstoring kan man också prova på behandling med naturprodukter. De mest kända torde vara extrakt av sågpalmettofrukt eller produkter gjorda på pumpfrön, men forskning har inte visat att de skulle vara till någon större nytta.

Operativ behandling

Operation är det främsta behandlingsalternativet för patienter som har upprepade urinstopp eller urinvägsinfektioner, blod i urinen, upprepade gånger mer än 300 ml resturin eller om läkemedelsbehandlingen inte har hjälpt. Behandlingsresultatet vid operation är bra och patienterna är i allmänhet nöjda.

I huvudsak använder man fortfarande en operation som görs via urinröret (transuretral resektion av prostata, så kallad TUR-P eller ”prostatahyvling”). Symtomen lindras effektivt, urinflödet blir bättre och mängden resturin minskar.

För en del patienter rekommenderar man en operation där prostata klyvs. Man kan behandla prostataförstoring också genom att delar av prostata förångas via urinröret. Om prostata är större än 100 ml är förstahandsalternativet en öppen operation där man avlägsnar den godartade förstoringen.

Andra behandlingsformer

Utöver läkemedels- och operationsbehandling finns det också andra behandlingsformer, så som ett expanderbart nätrör (så kallad stent) i prostatan, vilket inte rekommenderas för långvarigt bruk, samt olika sorts värmebehandlingar och laserbehandling.

En form av värmebehandling är mikrovågsbehandling via urinröret, som minskar symtomen och förbättrar urinstrålens kraft. Ingreppet kan göras dagkirurgiskt. Nålablation av urinröret minskar mängden resturin men gör inte prostatan mindre. Dessa behandlingar rekommenderas för patienter med stor risk.

Laserbehandling är trygg och effektiv. Fast lasern avlägsnar vävnad blöder det bara litet, och urineringssymtomen och mängden resturin minskar betydligt. Biverkningar som kan förekomma är sveda vid urinering, blod i urinen eller urinstopp. Behandling med grön laser anses numera vara ett alternativ till operation via urinröret eller öppen operation av prostataförstoring.

Uppföljning

Om patientens symtom är lindriga kan man börja behandlingen med endast uppföljning. I dylika fall gör man basundersökningarna (se avsnittet Undersökningar) till exempel en gång per år eller då symtomen förändras.

Det första uppföljningsbesöket görs en månad efter att läkemedelsbehandlingen påbörjats om man använder alfablockare eller kombinationsbehandling, men om man använder bara 5-alfareduktashämmare görs besöket om tre till sex månader. Senare räcker det i allmänhet med uppföljningsbesök och basundersökningar med sex till tolv månaders intervaller eller till och med mera sällan (se avsnittet Undersökningar).

Opererade patienter ska lämna ett urinprov för bakterieodling en till tre månader efter operationen. Om resultatet är bra behövs ingen uppföljning efter detta.

Patientversionen är sammanställd utifrån Finska Läkarföreningen Duodecims God medicinsk praxis-rekommendation av medicinska redaktören Kirsi Tarnanen. Texten har granskats av arbetsgruppens ordförande, professorn, specialistläkaren i kirurgi och urologi Teuvo Tammela från Tammerfors universitetssjukhus, och ML, redaktionschefen för God medicinsk praxis Raija Sipilä från Finska Läkarföreningen Duodecim.

Översättningen till svenska är bekostad av Finska Läkaresällskapet.

Ansvarsbegränsning

God medicinsk praxis -rekommendationerna är sammandrag gjorda av framstående experter gällande diagnostik och behandling av bestämda sjukdomar. De ersätter inte läkarens eller annan hälsovårdspersonals egen bedömning av vilken diagnostik och behandling som är bäst för den enskilda patienten då behandlingsbeslut fattas.