God medicinsk praxis-rekommendation på finska Käden ja kyynärvarren rasitussairaudet

De flesta belastningssjukdomar i handen och underarmen läks på några veckor, men det är vanligt att de återkommer. Det är dock bara en liten del av fallen som blir kroniska.

Besvär i armbågens senor, karpaltunnelsyndrom och senskideinflammation i handleden uppträder oftast i den hand som används mer – troligen just på grund av belastningen.

Vid behandlingen är det viktigt att kartlägga belastningen som en helhet och leta efter sätt att minska den. Detta stöds av en behandlingsplan som görs upp tillsammans med patienten, där faktorer kring behandling, rehabilitering och uppföljning journalförs.

Nyckelbudskapet är att använda handen normalt i vardagen trots måttlig smärta, att kontrollera den totala mängden belastning och att göra övningar på egen hand, så att övningarnas antal, varaktighet och kraft ökar gradvis (se avsnittet Egenvård och självständig träning).

Definitioner

Tendinopati innebär degenerationsrelaterade symtom från senorna. Symtom från senorna i armbågen har tidigare kallats tennis- och golfarmbåge eller epikondylit.

Senskideinflammation (tendovaginit) betyder svullnad (ödem) av senskidan eller den omgivande bindväven, ökning av vävnadens omfång (hypertrofi) eller ärrbildning (fibros). Senans rörelse i senskidan kan försvåras, och då uppkommer en senskideinflammation med förträngning (stenoserande tendovaginit).

Karpaltunnelsyndrom är en inklämning av medianusnerven i trakten kring handleden. Ett typiskt symtom är domningar i fingrarna, särskilt nattetid.

Arbetsrelaterade riskfaktorer

Till de viktigaste arbetsrelaterade riskfaktorerna hör upprepade likadana arbetsrörelser, arbetsuppgifter som kräver stark gripkraft samt arbetsställningar där handleden måste böjas. För karpaltunnelsyndrom är också vibrationer en riskfaktor (se tabell 2 i rekommendationen).

Om dessa faktorer förekommer tillsammans förstärker de ytterligare varandras verkan.

Övriga riskfaktorer

Den mest betydande enskilda riskfaktorn för belastningssjukdomar i handen och underarmen är rökning. Att inte röka är alltså även i detta fall en hälsohandling (se separat patientversion Rökning – vilken väg väljer du, röka eller inte? Rökning - vilken väg väljer du, röka eller inte?).

Diabetes eller dess förstadier och ett svagt socialt stödnätverk är vid sidan av rökning andra möjliga riskfaktorer för problem med armbågssenorna.

Psykologiska faktorer (exempelvis ångest, rädsla för smärta) har visat sig ha samband med att smärtan blir utdragen.

Faktorer hos individen själv som predisponerar för karpaltunnelsyndrom är vid sidan av rökning också övervikt, vissa sjukdomar (diabetes, reumatoid artrit), graviditet och tidigare skada på handleden (såsom handledsfraktur). Möjliga riskfaktorer är också artros och underfunktion av sköldkörteln. Däremot verkar datorarbete inte öka risken för karpaltunnelsyndrom.

Risken att utveckla problem med senorna ökar också om handen inte används tillräckligt.

Även i detta fall heter medicinen träning – med träning blir senans belastningstolerans bättre.

Företagshälsovården spelar en viktig roll

Företagshälsovården spelar en central roll för att förebygga belastningssjukdomar: den gör arbetsplatsutredningar och rekommenderar åtgärder, den delar information och ger råd och vägledning till både arbetstagare och arbetsgivare samt följer upp de anställdas hälsotillstånd och åtgärder som vidtas på arbetsplatsen vid insjuknande.

Om den anställda redan har haft en arbetsrelaterad belastningsskada kan företagshälsovården rekommendera att hen inte sätts i ett arbete där skadan kan återkomma.

Efter att ha gjort en hälsokontroll kan företagshälsovården också rekommendera att arbetet modifieras så att det bättre överensstämmer med den anställdas hälsotillstånd.

Undersökningar och att påvisa sjukdomen (diagnos)

Diagnosen belastningssjukdom i handen och underarmen baseras i första hand på patientens självrapportering av symtomen och hur de inverkar på hens liv, på att identifiera eventuella riskfaktorer hos patienten själv eller i hens arbete samt på läkarundersökningen.

När handen undersöks kontrolleras blodcirkulationen, nerverna, lederna, musklerna och senorna. Dessutom uppmärksammas tecken på inflammation och nya eller gamla skador. Eventuella andra sjukdomar (till exempel nervkompression, vissa neurologiska sjukdomar, artros eller reumatism) och smärta kartläggs.

Om läkaren anser det nödvändigt görs också olika tester (såsom muskelstyrketester) och i vissa fall ENMG-undersökning (elektroneuromyografi, där nervbanorna undersöks).

Bildundersökningar (röntgen, magnetkamera eller ultraljud) behövs sällan i den akuta fasen, men ibland kan de vara nödvändiga om man misstänker att symtomen orsakas av till exempel artros eller en skada.

Huvudprinciper för behandlingen

Behandlingens mål är att lindra smärtan, förhindra att smärtan och symtomen drar ut på tiden, återställa funktions- och arbetsförmågan samt förbättra livskvaliteten.

Det viktigaste är belastningen och hur den hanteras: i den akuta fasen begränsas belastningen tillfälligt, i en långvarig situation är målet att gradvis öka belastningen.

I det akuta stadiet, om arbetet kräver att den sjuka handen används, kan en kort sjukskrivning på 3–5 dagar vara befogad. Däremot främjas återhämtningen av normala vardagsaktiviteter, som motion och hushållsarbete – trots måttlig smärta.

Ändamålet med läkemedelsbehandlingen är att behandla smärtan på ett tryggt sätt. Förstahandsalternativen är därför lokalt verkande värkmediciner i form av salva eller gel.

Med olika åtgärder för att stödja återgången i arbete, såsom nya arbetsarrangemang, stöd från arbetsfysioterapeut och partiell sjukskrivning (partiell sjukpenning om sjukdomen är långvarig) går det att göra återgången något snabbare.

Patientvägledning

Målet med patientvägledningen är att främja patientens funktionsförmåga och egen aktivitet. Den stöder patientens engagemang för egenvård, en positiv inställning till behandlingen, kontinuitet i rehabiliteringen och ett effektivt samarbete mellan patient och vårdpersonal.

Vid patientvägledningen är det väsentligt att patienten får tillräckligt med information om de faktorer som påverkar symtomen, hur hen själv kan påverka dem och hurudan prognosen är.

Det är också bra att ha en backupplan: vad man ska göra om problemet förvärras eller återkommer.

Besvär med armbågens senor (epikondylit)

Vid symtom från senorna i armbågen känns smärtan där musklerna fäster vid överarmsbenets inre eller yttre sida. Muskelfästena ömmar vid tryck, och att lyfta och greppa med handen orsakar smärta.

I den akuta fasen rekommenderas att undvika lyft och gripande rörelser som ökar smärtan. Som behandling för akut smärta kan ett epikondylitstöd prövas. Handen kan användas normalt, och betungande sysslor kan gradvis återupptas om smärtan inte blir värre.

Vid patientvägledningen är det väsentligt att fokusera på att öka belastningstoleransen och på träning som framskrider gradvis. En fysioterapeut kan ge mer detaljerad vägledning.

Om smärtstillande medel behövs rekommenderas i första hand lokalt verkande värkmediciner.

Injektionsbehandlingar rekommenderas inte, för även om kortisoninjektioner lindrar smärtan på kort sikt (mindre än 6 veckor), kan de öka risken för återkommande smärttillstånd inom 3–12 månader.

Kirurgi rekommenderas inte heller.

Senskideinflammation i handleden eller handen

Vid en senskideinflammation lokaliseras smärtan och den eventuella svullnaden till senskidan och den omgivande vävnaden. Handledens rörelse är begränsad och att böja handleden eller fingrarna gör smärtan värre. Symtomen är värst på morgonen och lindras när handen används.

Om den förträngande senskideinflammationen sitter i fingrets böjsena kallas den för trigger finger, och sitter den vid tumbasen är det troligen inflammation i en sena som rör tummen och kallas då för de Quervains sjukdom.

Behandlingen är minskad belastning och lokalt verkande värkmedicin. Es spjäla kan användas om det gör det lättare att klara sig i arbetet.

Både triggerfinger och de Quervains sjukdom kan också behandlas med lokala kortisoninjektioner. Ibland kan det också bli aktuellt med operation.

Karpaltunnelsyndrom

Vid karpaltunnelsyndrom domnar tummen, pekfingret, långfingret och ringfingret för att handens medianusnerv har kommit i kläm i handleden.

Symtomen är i allmänhet värre på natten och lindras genom att skaka på handen. Handen kan också värka och funktionen kan kännas klumpig och svag.

Om tillståndet är uppenbart övergående, till exempel orsakat av graviditet eller fysisk påfrestning, och symtomen är lindriga eller kortvariga, räcker som behandling minskad belastning, träning och vid behov uppföljning. En stödskena kan användas under natten.

Också en kortisoninjektion kan lindra symtomen – åtminstone kortvarigt. Det kan prövas innan man överväger kirurgisk behandling. Kortison i tablettform rekommenderas inte, eftersom nackdelarna antagligen är större än nyttan.

Förträngningen förbättras ofta utan operation, men behandlingen är operativ om symtomen är svåra eller undersökningen tyder på en eventuell nervskada.

Lokal smärta i handen eller underarmen (belastning, skada, försträckning)

Lokal så kallad ospecifik smärta avser en situation där de diagnostiska kriterierna för någon annan sjukdom inte uppfylls.

Typiskt för dessa tillstånd är att smärtan känns på annat håll än i senor eller deras fästpunkter vid tryck (palpation) eller andra tester som läkaren gör.

Behandlingen är i stort sett densamma som vid andra smärttillstånd i handen eller underarmen: syftet är att behandla smärtan på ett säkert sätt (främst lokala smärtkrämer och geler), minska belastningen och bibehålla normal funktionsförmåga bland annat genom självständig träning.

Yrkessjukdom?

Enligt vissa kriterier kan belastningssjukdomar i handen och underarmen klassificeras som yrkessjukdom.

Ersättning för yrkessjukdom förutsätter att belastningssjukdomen i armen sannolikt och huvudsakligen har förorsakats av arbetet.

Mera om ämnet finns på finska i den egentliga God medicinsk praxis-rekommendationen (avsnittet Stöd för fortsatt arbete och återgång till arbetet ).

Uppföljning behövs vanligtvis inte

Rutinmässig uppföljning på mottagningen är oftast inte nödvändig, men det är bra att komma överens med patienten i vilka situationer och var hen ska ta kontakt på nytt.

Rehabilitering

Belastningssjukdomar i handen och underarmen är sällan i sig orsak till rehabilitering, men de är ofta en delorsak i situationer som kräver rehabilitering.

Belastningssjukdomar i handen och underarm i ljuset av siffror

Förloppet av belastningssjukdomar i handen och underarmen varierar, men långtidsprognosen är god. Det är vanligt att sjukdomarna återkommer, men endast en liten del av fallen blir kroniska.

Av besvären i senorna på armbågens utsida läks 90 procent inom ett år utan behandling.

Förekomsten av besvär med armbågssenorna och karpaltunnelsyndrom ökar med åldern. Förekomsten är störst hos personer i arbetsför ålder mellan 40 och 60 år, och besvären är något vanligare hos kvinnor än hos män.

Egenvård och självständig träning (patientianvisning på finska)

  • Egenvård av besvär med senor i handen och underarmen
  • Praktiska råd för att genomföra träningen
  • Övningar för besvär i senorna på utsidan av armbågen (lateral tendinopati)
  • Övningar för besvär i senorna på insidan av armbågen (medial tendinopati)
  • Övningar för karpaltunnelsyndrom

Kamratstöd och ytterligare information

  • Finlands artrosförening främjar möjligheterna för ledpatienter, särskilt de med artros, att klara sig med sin sjukdom.
  • Terveyskirjasto (på finska): Smärttillstånd i övre extremiteterna
  • Hälsobyn Ledhuset: på svenska allmän information, på finska specifika artiklar om Handen , Armbågen och Handleden .

De organisationer som omnämns i patientversionen ger mera information i ämnet. Finska Läkarföreningen Duodecims redaktion för God medicinsk praxis svarar inte för kvaliteten eller tillförlitligheten på uppgifter som andra organisationer har gett.

Författare

Patentversionen är uppdaterad utifrån Finska Läkarföreningen Duodecims rekommendation God medicinsk praxis Käden ja kyynärvarren rasitussairaudet av ansvariga redaktören för stöd av patienternas delaktighet Kirsi Tarnanen.

Texten har kommenterats av Anna-Liisa Kemi, patientrepresentant från Finlands artrosförening i arbetsgruppen för God medicinsk praxis.

Texten har kontrollerats av sammanställande författaren i arbetsgruppen, specialistläkaren i företagshälsovård, sakkunnigläkaren, kliniska läraren Tiia Reho och redaktionschefen för God medicinsk praxis, specialistläkaren i hälsovård Raija Sipilä från Finska Läkarföreningen Duodecim.

Översättningen till svenska är bekostad av Finska Läkaresällskapet.

Ansvarsbegränsning

God medicinsk praxis- och Avstå klokt-rekommendationerna är sammandrag gjorda av experter gällande diagnostik och behandling av bestämda sjukdomar. Rekommendationerna fungerar som stöd när läkare eller andra yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården ska fatta behandlingsbeslut. De ersätter inte läkarens eller annan hälsovårdspersonals egen bedömning av vilken diagnostik, behandling och rehabilitering som är bäst för den enskilda patienten då behandlingsbeslut fattas.