God medicinsk praxis-rekommendation Monisairas potilas

Termer som används i patientversionen

Det finns flera olika definitioner av multisjuklighet. God medicinsk praxis-rekommendationen Monisairas potilas använder den internationella definitionen att en multisjuk person har minst två samtidiga långvariga sjukdomar, skador eller funktionsnedsättningar. Det kan till exempel vara en fysisk sjukdom, en psykisk störning eller en specialsvårighet (t. ex.inlärningssvårigheter eller kronisk eller långvarig smärta).

Gerasteni (tidigare känt som skörhetssyndrom) hänvisar till ett åldersrelaterat tillstånd där kroppens fysiologiska reserver är uttömda och förmågan att tolerera stressfaktorer är försämrad. Gerasteni yttrar sig exempelvis som viktminskning, långsamhet, utmattning, muskelsvaghet och låg fysisk aktivitet. Den ökar risken för fall, behandlingskomplikationer, institutionalisering och död.

Arbetsgruppen rekommenderar att gerasteni ska screenas med ett TUG-test (TUG = Timed "up and go") eller gånghastighetstest när multisjuka patienter över 65 år besöker mottagningen.

Om resultatet av screeningen tyder på gerasteni, rekommenderas en omfattande geriatrisk utvärdering. Den bör inkludera följande områden som bör gås igenom: fysiskt och psykiskt tillstånd (inklusive bedömning av kognitionen), socioekonomisk status, nutrition, rörlighet, risk för fall, medicinering, mål, behandling, rehabilitering och uppföljning.

Multimedicinering innebär att en patient använder minst fem långtidsläkemedel. Multimedicinering ökar inte i sig multisjukligheten, men den ökar risken att till exempel bli inlagd på sjukhus på grund av läkemedelsbiverkningar.

Behandlingsbördan avser den "börda" eller belastning som en patient ådrar sig av att behandla sina sjukdomar.

Effekter av multisjuklighet

Multisjuklighet försämrar både den upplevda hälsan och livskvaliteten samt tillfredsställelsen med livet. Detta påverkas starkt av de olika sjukdomarnas symtom samt smärtan och funktionsbegränsningarna som de orsakar. De vanligaste enskilda sjukdomarna hos multisjuka patienter inkluderar högt blodtryck, diabetes och långvarig smärta.

Multisjuka patienter har ofta hjärt-kärnsjukdomar (kardiovaskulära sjukdomar) eller riskfaktorer förknippade med dem.

När vi åldras ökar också risken för artros, sjukdomar i rörelseorganen, lungsjukdomar och andra smärtsamma sjukdomar som försämrar och försvårar den fysiska funktionsförmågan.

I takt med att antalet sjukdomar ökar, ökar också sannolikheten för psykiska störningar, depression och ångest. Detta är bra att ha i åtanke, eftersom patienterna inte alltid kan ta upp det på egen hand.

Multisjuka patienter ordineras fler läkemedel och kan känna sig belastade av behandlingen för sina många olika åkommor. De är också mer mottagliga för läkemedelsbiverkningar.

En multisjuk patient i riskzonen

Det är särskilt viktigt att identifiera en multisjuk patient i riskzonen eftersom patienten har ökad risk för

  • försämrat hälsotillstånd
  • nedsatt förmåga att klara sig med sina sjukdomar
  • biverkningar av behandlingarna
  • försämrad vårdkvalitet
  • försämrad koordinering av behandlingen mellan olika vårdinstanser.

En multisjuk patient i riskzonen kan ofta identifieras av följande faktorer:

  • använder rikligt med hälso- och sjukvårdstjänster
  • har samtidigt fysiska sjukdomar och psykiska problem
  • har gerasteni
  • använder många olika läkemedel för att behandla flera samtidiga sjukdomar
  • har svårigheter att klara av vardagen.

Att identifiera multisjuka patienter med särskild risk kan förbättra deras vård, samtidigt som deras hälsa främjas genom att behandlingen skräddarsys individuellt och perspektivet vidgas från att behandla enskilda sjukdomar till att ta hänsyn till patienternas övergripande situation.

Dessutom kan hälso- och sjukvårdens resurser koncentreras precis där de behövs – på bästa möjliga sätt – samtidigt som kostnadsökningen hålls i styr.

Kontinuiteten i vården spelar en viktig roll

Det finns starka belägg för fördelarna med kontinuitet i vården: en bra vårdrelation minskar besöken i den specialiserade sjukvården, patienterna är nöjdare, deras förtroende för läkaren förbättras och dödligheten minskar.

En behandlingsplan stödjer egenvården

En behandlingsplan är ett dokument som samlar all information om en patients hälsa. Den syftar till att hjälpa människor att klara sig med sina sjukdomar i det dagliga livet.

Om en patient, de anhöriga eller en yrkesperson har en idé om att patienten skulle ha nytta av en behandlingsplan är det nödvändigt att göra en sådan.

Behandlingsplanen görs upp tillsammans med patienten på den enhet som ansvarar för vården, och den behandlande läkaren ansvarar för planen. Behandlingsplanen innehåller undersökningar och behandlingar (diagnoser, behov och mål för behandlingen), arbetsfördelning, hur och med vilka medel behandlingen genomförs, uppföljning och utvärdering, medicinering samt information om den vårdpersonal som samordnar behandlingen.

Idealet är att alla de parter som är involverade i patientens vård upprätthåller och modifierar den del av behandlingsplanen som faller inom deras ansvarsområde.

En egen kopia av behandlingsplanen skrivs ut för patienten, så att hen kan ta hand om sig själv och vet i vilka situationer hen vid behov kan få stöd av vårdpersonalen.

Rekommendationsarbetsgruppen rekommenderar att en behandlingsplan tas fram särskilt för alla multisjuka patienter i riskzonen.

Digitala hälsotjänster (eHealth/e-hälsa)

Med digitala hälsotjänster går det underlätta kommunikationen mellan patienten och de som tillhandahåller olika slag av hälso- och sjukvård, följa utvecklingen av hälsotillståndet eller sjukdomen på distans, analysera hälsoinformation, konsultera olika yrkespersoner och öka patientens egenvårdskapacitet.

Forskningsevidens om fördelarna och utmaningarna med e-hälsa i vården av multisjuka patienter saknas dock fortfarande.

Vilka är principerna för god vård för en multisjuk patient?

En yrkesperson inom hälso- och sjukvården bör vid kontakt med en multisjuk patient

  • diskutera behandlingsalternativ och tillvägagångssätt med patienten
  • beakta hur belastande behandlingen är
  • beakta patientens egna mål, värderingar och prioriteringar
  • gå igenom medicinering och andra behandlingar, med hänsyn till individuella fördelar och nackdelar för patienten, och beakta det som är viktigast för patienten
  • komma överens om en individuell behandlingsplan och uppföljning med patienten.

Effektiva behandlingsmodeller, finns det några?

Med tanke på hur vanligt tillståndet är finns det litet forskningsdata om effektiva behandlingsmodeller eller interventioner.

Enligt rekommendationsarbetsgruppen är följande dock sannolikt till nytta vid behandling av en multisjuk patient (anpassade så att patientens situation beaktas):

  • omfattande geriatrisk utvärdering av äldre patienter
  • psykosocialt stöd, vilket innebär att möta patienten som helhet (service i hemmet vid behov, kamratstöd, diskussionshjälp och liknande)
  • individuell behandlingsplan
  • utvärdering av läkemedelsbehandlingen
  • patientnära vårdmodeller (Care Plus-modellen, 3D-modellen för patientnära vård, klientansvarig / egenvårdarmodell).

Behandling av högt blodtryck och osteoporos samt statinbehandling för en multisjuk patient

Arbetsgruppen för God medicinsk praxis rekommenderar också för multisjuka patienter behandling av blodtryckssjukdom Högt blodtryck, osteoporos Osteoporos och dyslipidemier (på finska) Dyslipidemiat enligt respektive God medicinsk praxis-rekommendation och patientversion (patientversionerna blodtryck Högt blodtryck?, osteoporos Osteoporos ökar risken för frakturer och dyslipidemier Dyslipidemier (onormala fettnivåer i blodet)).

Multisjuklighet i Finland

I Finland är cirka 31 procent av männen och 44 procent av kvinnorna i åldern 18–64 multisjuka, och i åldern 65–85 är andelen 77 procent av männen och 79 procent av kvinnorna. Det är dock endast en liten del av dem som är sådana multisjuka i riskzonen som avses i rekommendationen.

Multisjuklighet är vanligare i den äldre befolkningen, samt i de yngre åldersgrupperna hos de som hör till de lägre socialgrupperna.

Författare

Texten i patientversionen är skriven utgående från Finska Läkarföreningen Duodecims rekommendation God medicinsk praxis Monisairas potilas av den för patientversionerna ansvariga medicinska redaktören Kirsi Tarnanen.

Texten har granskats av arbetsgruppens ordförande, professorn i allmänmedicin, överläkare, specialistläkaren i allmänmedicin Tuomas Koskela från Tammerfors universitet och primärvårdsenheten vid Birkalands sjukvårdsdistrikt, sammanställande författaren, provisor, farmacie doktor Hanna Kortejärvi från Mindful Engineering Oy, huvudredaktören för God medicinsk praxis, docent, specialistläkaren i pediatrik och barnendokrinologi Jorma Komulainen och God medicinsk praxis redaktören, specialistläkaren i allmänmedicin, hälsocentralläkaren Ilona Mikkola från Finska Läkarföreningen Duodecim.

Översättningen till svenska är bekostad av Finska Läkaresällskapet.

Ansvarsbegränsning

God medicinsk praxis- och Avstå klokt-rekommendationerna är sammandrag gjorda av experter gällande diagnostik och behandling av bestämda sjukdomar. Rekommendationerna fungerar som stöd när läkare eller andra yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården ska fatta behandlingsbeslut. De ersätter inte läkarens eller annan hälsovårdspersonals egen bedömning av vilken diagnostik, behandling och rehabilitering som är bäst för den enskilda patienten då behandlingsbeslut fattas.