God medicinsk praxis-rekommendation på finska Alaselkäkipu

• Utskrivbar PDF på svenska
• Patientinformation på finska Alaselkäkipu

Klassificering av ryggsymtom

Ryggsymtom kan delas in i tre grupper:

• ryggbesvär, vilket innebär symtom som inte beror på en allvarlig sjukdom eller funktionsstörning i en nervrot
• en specifik ryggsjukdom, såsom ankyloserande spondylit ("ryggradsreuma") eller funktionsstörning i en nervrot (ischias)
• en eventuell allvarlig orsak till ryggsmärta, såsom cancer eller en kotfraktur.

En yrkesperson inom vården bör så tidigt som möjligt identifiera om det är fråga om ett potentiellt allvarligt tillstånd som kräver omedelbar behandling. Då krävs en jourmässig eller brådskande remiss till sjukhus.

Ryggsmärta är akut när symtomen har varat mindre än sex veckor och kronisk när smärtan har varat mer än tre månader.

Orsaker till smärta i ländryggen

Ärftliga faktorer förklarar en betydande del av ryggsmärtorna.

En av orsakerna till ryggsmärtor är arbete som fysiskt belastar ryggen, och därför är det ofta nödvändigt att vidta olika åtgärder på arbetsplatsen som modifierar arbetet.

Av psykiska faktorer kan nämnas depression, missnöje med jobbet och katastroftänkande (oro för smärta). Sömnproblem och flera samsjukligheter har också konstaterats ha en inverkan.

Sittande har inte visats vara kopplat till smärta i ländryggen, men bland annat fetma, rökning och skadlig alkoholkonsumtion kan förvärra ryggsmärtan.

Undersökningar

Den viktigaste delen av undersökningen är anamnesen, det vill säga förhandsuppgifter som vårdpersonalen får av patienten själv.

I det inledande samtalet samlas information och utöver symtomen är syftet att få en heltäckande bild av patientens situation (inklusive livsstil, tidigare ryggproblem, allmän hälsa, fysisk aktivitet och arbetssituation).

Smärtans intensitet bedöms med hjälp av en VAS- eller NRS-skala och lokaliseringen bestäms med hjälp av en smärtritning Kipupiirros. Det förfång som ryggsmärtan orsakar och flerdimensionella faktorer relaterade till smärtupplevelsen undersöks med hjälp av olika frågeformulär.

Läkarundersökningen fokuserar på patientens upplevda nedsättning av funktionsförmåga och faktorer i samband med den. Vid undersökningen granskas motoriken (gång, uppstigning), smärtan, benens funktion (muskelstyrka, reflexer) och ryggen (bland annat rörelseomfång, känslighet för beröring eller bultning).

Om en kotfraktur upptäcks bör patienten undersökas med tanke på osteoporos.

Behandling av ländryggssmärta

Målet med behandlingen är att lindra smärtan och förhindra att den blir långvarig, att återställa funktions- och arbetsförmågan samt att förbättra livskvaliteten.

Behandlingen omfattar alltid patientvägledning, vilket innebär att en yrkesperson motiverar, vägleder och stödjer, stöd för aktivitet och en individuell behandlingsplan som uppgörs tillsammans med patienten.

Det är bra att veta för patienten att ländryggssmärta är ett mycket vanligt besvär.

Dagliga aktiviteter och rörlighet bör fortsätta trots måttlig smärta, eftersom det främjar tillfrisknandet. Det är bra att återgå till de egna motionsaktiviteterna så snart som möjligt.

Patienter i arbetsför ålder uppmuntras att fortsätta arbeta trots måttlig smärta, om det allt är möjligt. Om sjukskrivning är nödvändig försöker man hålla den så kort som möjligt.

Personer med ryggsmärta som inte har symtom som tyder på en allvarlig orsak remitteras till en fysioterapeut.

Om en allvarlig sjukdom misstänks kan ytterligare undersökningar behövas för att bekräfta diagnosen.

Långvarig ryggsmärta

Om ländryggssmärtan drar ut på tiden betonas personliga hanteringsstrategier.

Vid långvarig ryggsmärta görs en heltäckande bedömning av situationen senast efter sex veckor, och vid behov begärs en specialistkonsultation för att bedöma arbets- och funktionsförmågan samt behovet av behandling och rehabilitering.

Om smärta som tyder på nervrotsirritation har varat i mer än sex veckor och den redan avsevärt begränsar patientens funktions- och arbetsförmåga, görs en magnetkameraundersökning om operation eller nervrotsbedövning övervägs.

Vid behandling av kronisk ryggsmärta spelar patientens självrehabilitering en betydande roll.

Egenvårdsmetoder är till exempel att reglera och gradvis öka belastningen, övningar under ledning av en fysioterapeut, att vara uppmärksam på arbetsställningar, köld- och värmebehandlingar samt smärtstillande läkemedel.

Livsstilsförändringar kan hjälpa till att lindra ryggsmärtor, så det är viktigt att patienten är medveten om hur livsstilsfaktorer såsom rökning, sömnproblem, brist på fysisk aktivitet och övervikt inverkar på symtomen.

Psykologiska behandlingar, särskilt kognitiv beteendeterapi, i kombination med träning förbättrar funktionsförmågan och lindrar smärtintensiteten. Behandlingen kan ges till exempel av en fysioterapeut som är insatt i psykologiska behandlingsmetoder, vid behov och om möjligt i samarbete med en psykolog.

För personer i arbetsför ålder kan man överväga att anpassa arbetet, arbetsarrangemang (såsom lättare arbetsuppgifter), arbetstidsarrangemang (såsom. flexibel eller förkortad arbetstid, distansarbete) eller arbetsprövning i samarbete med chefen och företagshälsovården. Deltidssjukskrivning (partiell sjukdagpenning) kan också övervägas för att stödja återgången till arbetet.

Om arbetsoförmågan drar ut på tiden bör arbetsförmågan och nödvändiga stödåtgärder bedömas i samarbete mellan företagshälsovården och primärvården. Sjukersättning som betalas av FPA förutsätter att företagsläkaren bedömer den återstående arbetsförmågan och möjligheten att återgå till arbetet senast efter 90 sjukskrivningsdagar.

Läkemedelsfria behandlingar

Läkemedelsfria behandlingar som kan prövas för akut ländryggssmärta är vilolägen eller värmebehandling.

Manipulation av ryggraden, akupunktur, eller traktionsbehandling av ländryggen verkar inte vara till nytta vid behandling av ländryggssmärta eller ischias. Nyttan av dessa behandlingar är kortvarig och de bör inte användas som enda behandlingsform, utan vid behov tillsammans med aktiva behandlingsformer.

Traktion, ultraljud, elektrisk stimulering eller ryggstödsbälten rekommenderas inte för behandling av långvarig ryggsmärta.

Smärtlindring med värkmedicin

Smärtstillande läkemedel kan användas vid behov intermittent under korta perioder, tillsammans med läkemedelsfria smärtlindringsmetoder. Syftet med smärtstillande läkemedel är att lindra smärtan så att patienten kan förbli aktiv.

Som smärtstillande läkemedel vid både akut och långvarig ryggsmärta rekommenderas i första hand ett antiinflammatoriskt läkemedel, paracetamol (högst 3 g/dag), eller en kombination av dessa, beroende på smärtans svårighetsgrad.

Antiinflammatoriska läkemedel kan irritera matspjälkningskanalen och till och med orsaka magsår eller sår på tolvfingertarmen. Antiinflammatoriska läkemedel medför även risk för biverkningar från hjärta och blodkärl.

Det finns inte evidens för effekten av olika bedövningsmedel och andra injektionsbehandlingar vid behandling av ryggsmärtor.

Operativ behandling

Kirurgisk behandling är indicerad om patienten har nervrotsdysfunktion och inte kan hålla avföringen, inte kan urinera, har så kallad ridbyxeansestesi (kaudasyndrom), har tilltagande motorisk svaghet i benet, eller om smärtan är outhärdlig och inte lindras ens av starka smärtstillande medel (opioider).

Om patienten har haft besvärande smärta som strålar ut till benet i mer än sex veckor och det finns tecken på nervrotskompression, diskuteras vidare behandling och även eventuell kirurgisk behandling med patienten.

Motion och rörelsebehandling

I de tidiga stadierna av ryggsmärta är det viktigaste att fortsätta vardagliga aktiviteter trots måttlig smärta, och när situationen är lite bättre försöka återgå till de egna motionsaktiviteterna. Ett särskilt träningsprogram ger ingen ytterligare fördel i det stadiet.

Att röra sig är dock viktigt för att förebygga återfall av ryggsmärtorna. Om du ännu inte har hittat en regelbunden motionsform som du tycker om är det bra att vid behov be en yrkesperson om hjälp med att hitta en.

Vid långvarig ryggsmärta är det nyttigt med träning, och inga skillnader har observerats mellan olika träningsformer. Det betyder att det med hjälp av en yrkesperson går att hitta en lämplig och trevlig motionsform för alla. Det hjälper dig att återgå till dina favoritaktiviteter om de har blivit åsidosatta på grund av smärta.

Rehabilitering

Rehabiliteringen ska alltid utgå från patientens individuella behov och livssituation.

Rehabilitering av en patient i arbetsför ålder som lider av långvariga ryggsmärtor är ett multiprofessionellt samarbete som, beroende på situationen, involverar en fysioterapeut, en företagsläkare och en företagsskötare, en företagsfysioterapeut, en primärvårdsläkare, en specialistläkare, en psykolog, en socialarbetare, FPA:s rehabiliteringssekreterare och en representant för arbetskraftsbyrån.

För att patienten ska klara sitt arbete bör arbetet, arbetsförhållandena och arbetsgemenskapen åtgärdas enligt behov, och återgången till arbetet bör stödjas till exempel genom partiell sjukdagpenning. (Se även avsnittet Långvarig ryggsmärta i denna patientversion.)

FPA anordnar rehabiliteringskurser för personer med sjukdomar i rörelseorganen för vuxna.

Ryggsmärtor i ljuset av siffror

Ryggsmärtor är vanliga: Enligt undersökningen Hälsosamma Finland hade drygt hälften av kvinnorna och nästan hälften av männen upplevt ryggsmärtor under de senaste 30 dagarna.

År 2023 var ryggsjukdomar den vanligaste diagnosen som registrerades av läkare. Samma år var nästan 14 000 personer sjukpensionerade på grund av ryggsjukdomar och fler än 2 000 personer övergick till sjukpension. Kostnaderna för sjukpensioner på grund av ryggsjukdomar var 222 miljoner euro. Siffrorna har dock minskat avsevärt under de senaste tio åren.

Bra att veta

Det är bra för en ryggpatient att veta att så kallade slitageförändringar som kan ses på vanliga röntgenbilder är rätt vanliga. De kan finnas hos både personer med ryggbesvär och hos symtomfria, och det har inte kunnat påvisas att de har samband med ryggsmärta. De är åldersrelaterade förändringar som drabbar oss alla.

Mera information om ämnet

Finlands Ryggförbund är en folkhälso- och patientorganisation med målet att förebygga ryggsymtom och ryggsjukdomar. Förbundet erbjuder kamratstöd och evidensbaserad information om ryggen, samt utvecklar motionsaktiviteter som främjar ryggens hälsa och välbefinnande.

Ryggförbundets Selkäkanava erbjuder på finska ett brett utbud av information om rygg- och nacksmärtor och deras egenvård.

• Så behandlar du ländryggssmärta
• Övningsinstruktioner

Duodecim/Egenvård (på finska):

• Behandling av ländryggssmärta

Terveyskirjasto (på finska):

• Ryggsmärta
• Guide för ländryggssmärta: Ländryggssmärta – vad är det och behövs bilddiagnostiska undersökningar?

Stöd- och rörelseorganförbundet i Finland rf

• Ett enklare sätt - kort för att stödja en livsstilsförändring
• Egenvårdsmetoder för smärta

De i patientversionen nämnda organisationerna ger mera information i ämnet. Finska Läkarföreningen Duodecims redaktion för God medicinsk praxis svarar inte för kvaliteten eller tillförlitligheten på uppgifter som andra organisationer har gett.

Patientmedverkan

Erfarenhetsexperten Mirva Kiiveri från Finlands Ryggvårdsförbund, har varit patientrepresentant i arbetsgruppen för God medicinsk praxis. Vi tackar henne också för kommentarer till patientversionen av God medicinsk praxis.

Författare

Texten i patientversionen har uppdaterats utgående från Läkarföreningen Duodecims rekommendation God medicinsk praxis Alaselkäkipu av redaktör Kirsi Tarnanen som stöder patienternas delaktighet.

Texten har granskats av rehabiliteringschefen, professor emeritus i fysiatri Jaro Karppinen från Uleåborgs universitet och Södra Karelens välfärdsområde, sammanställande författaren för arbetsgruppen, fysioterapeuten TtT Riikka Holopainen från Södra Savolax välfärdsområde och redaktören för God medicinsk praxis, ortopeden, professor Ville Mattila från ansvarsområdet för sjukdomar i rörelseorganen vid Tammerfors universitetssjukhus.

Översättningen till svenska är bekostad av Finska Läkaresällskapet.

Ansvarsbegränsning

God medicinsk praxis- och Avstå klokt-rekommendationerna är sammandrag gjorda av experter gällande diagnostik och behandling av bestämda sjukdomar. Rekommendationerna fungerar som stöd när läkare eller andra yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården ska fatta behandlingsbeslut. De ersätter inte läkarens eller annan hälsovårdspersonals egen bedömning av vilken diagnostik, behandling och rehabilitering som är bäst för den enskilda patienten då behandlingsbeslut fattas.