God medicinsk praxis-rekommendation Diabeteksen munuaistauti

Tabell 1. Medicinska termer i texten
Term Förklaring
Källor: bland annat Terveyskirjasto
ACE-hämmare Läkemedel som i första hand används för att behandla högt blodtryck och hjärtsvikt
Albuminuri Ett tillstånd där urinen innehåller mer albumin (ett slags äggviteämne eller protein) än normalt
ARB-läkemedel Angiotensinreceptorblockerare; läkemedel som i första hand används för att behandla högt blodtryck och hjärtsvikt
GFR (glomerulär filtrationshastighet) Hastigheten med vilken njurarnas kärlnystan (glomeruli) filtrerar blodet; ett tal som beskriver njurfunktionen

Allmänt

Det första tecknet på att diabetisk njursjukdom håller på att utvecklas är vanligtvis att protein (äggvita) utsöndras i urinen, det vill säga ökad albuminuri. Hos en del patienter visar sig diabetisk njursjukdom som en sänkning av GFR, det vill säga den glomerulära filtrationen, utan ökad albuminuri.

När njurfunktionen försämras ökar mängden protein i urinen. Till slut kan situationen leda till kronisk njursjukdom.

Hos drygt 30 procent av dem som har typ 1-diabetes utsöndras protein i urinen när sjukdomen har varat i 25 år. Om blodglukosen och blodtrycket fås till en bra nivå hålls situationen oförändrad hos en del patienter, eller till och med förbättras så att protein inte längre utsöndras i urinen.

Av dem som har typ 2-diabetes utsöndras protein i urinen hos 18 procent redan när sjukdomen konstateras (en finsk undersökning från 1990). Efter tio år konstateras det redan hos 25–35 procent. Också vid typ 2-diabetes kan albuminurin normaliseras.

Endast en liten del av patienterna behöver till slut dialys, det vill säga behandling med konstgjord njure. År 2023 var typ 2-diabetes den vanligaste och typ 1-diabetes den näst vanligaste diagnosen bland patienter i njurersättningsbehandling i Finland.

Särskild uppmärksamhet bör fästas vid riskfaktorerna

Hög ålder är den viktigaste riskfaktorn för diabetisk njursjukdom. Vid typ 1-diabetes är de viktigaste riskfaktorerna långvarig sjukdom och manligt kön, medan det vid typ 2-diabetes är att sjukdomen konstaterats redan i ung ålder. Andra riskfaktorer är dålig glukoskontroll, högt blodtryck, rökning, övervikt och fetma samt dyslipidemi (rubbningar i blodfetterna).

Sjukdomens framskridande kan förebyggas genom effektiv och långvarig behandling som riktar sig mot dessa riskfaktorer.

Hög glukoshalt i blodet (blodsocker) är en central riskfaktor. Bra blodglukoskontroll är viktig för alla som har diabetes.

Högt blodtryck är en viktig faktor som påverkar hur diabetisk njursjukdom framskrider. Blodtrycksmålet vid diabetisk njursjukdom är vanligen lägre än 130/80 mmHg (vid hemmätningar lägre än 125/80 mmHg).

Att sluta röka kan bromsa framskridandet av diabetisk njursjukdom.

Att sänka förhöjda blodfetter (kolesterol, triglycerider) bromsar inte i sig framskridandet av diabetisk njursjukdom, men det minskar sjukligheten och dödligheten i hjärt- och kärlsjukdomar.

För lite motion är en riskfaktor, och också övervikt och fetma har betydelse. Det gäller i synnerhet bukfetma och ökad mängd visceralt fett (överflödigt fett som samlats i bukhålan). Redan en viktminskning på tre kg genom förändrade levnadsvanor kan minska njursjukdomens framskridande hos personer som har typ 2-diabetes och övervikt eller fetma.

En riskfaktor hos gravida är preeklampsi, som tidigare kallades havandeskapsförgiftning.

I behandlingsrekommendationen för dem som har diabetes och kronisk njursjukdom rekommenderas en individuell kost som innehåller rikligt med grönsaker, frukter, fullkornsprodukter, baljväxter, källor till växtprotein, mjuka fetter samt nötter. Det rekommenderas att använda bara små mängder processade köttprodukter, produkter med rikligt med tillsatt socker eller vitt spannmål samt sockersötade drycker. Saltintaget rekommenderas begränsas till mindre än 5 g/dygn.

Undersökningar

Diagnosen diabetisk njursjukdom baseras på att påvisa ökad utsöndring av albumin i urinen och/eller nedsatt njurfunktion i ett blodprov som kallas beräknad GFR. Vid screening för albuminuri rekommenderas ett engångsurinprov taget på morgonen. Eftersom utsöndringen av albumin varierar från dag till dag och kan påverkas av flera faktorer, kan diagnosen för en person med diabetes ställas om provresultaten är avvikande vid mätningar gjorda med mer än tre månaders mellanrum.

Läkemedelsbehandling

För att behandla blodglukos, blodtryck och förhöjda blodfetter används vid behov läkemedel tillsammans med livsstilsbehandling.

Vid diabetisk njursjukdom rekommenderas i första hand ACE-hämmare eller angiotensinreceptorblockerare (ARB) för behandling av blodtrycket, eftersom de förebygger och minskar albuminuri samt bromsar försämringen av njurfunktionen. Samtidig användning av ACE-hämmare och ARB rekommenderas dock inte, eftersom det kan orsaka akut njurskada. Dessa läkemedel rekommenderas inte heller under graviditet eller om graviditet planeras.

Som diabetesläkemedel hos personer med njursjukdom vid typ 2-diabetes används i första hand SGLT2-hämmare. De minskar risken för att njurskadan ska förvärras med cirka 30–40 procent.

Som njurskyddande läkemedel kan man utöver ovanstående använda mineralokortikoidreceptorantagonisten finerenon hos patienter med typ 2-diabetes.

För läkemedelsbehandling av förhöjda blodfetter används i regel statiner.

Uppföljning

Albuminutsöndring och GFR bör screenas hos personer med typ 1-diabetes när diabetesdiagnosen ställs samt årligen när sjukdomen har varat i 5 år, och hos dem med typ 2-diabetes årligen från och med diagnosen. När albuminuri har konstaterats och behandlingen av riskfaktorerna har intensifierats, kontrolleras behandlingens effekt efter 3–6 månader. Därefter följs njurfunktionen upp minst en gång om året.

Mer information om ämnet

  • Terveyskirjasto (på finska): Diabetisk njursjukdom (diabetisk nefropati)
  • Hälsobyns Njurhus
  • Njur- och leverförbundet stöder välbefinnandet hos insjuknade, personer som genomgått en organtransplantation och deras närstående, samt bevakar deras rättigheter.

De i patientversionen nämnda organisationerna ger mera information i ämnet. Finska Läkarföreningen Duodecims redaktion för God medicinsk praxis svarar inte för kvaliteten eller tillförlitligheten på uppgifter som andra organisationer har gett.

Författare

Texten i patientversionen har uppdaterats utgående från Finska Läkarföreningen Duodecims God medicinsk praxis-rekommendation av redaktör Kirsi Tarnanen som stöder patienternas delaktighet.

Texten har granskats av ordföranden för arbetsgruppen för God medicinsk praxis, specialistläkaren i inre medicin och nefrologi, överläkare Kaj Metsärinne från ÅUCS samt God medicinsk praxis-redaktören, specialistläkaren i inre medicin och kardiologi, läkaren under specialisering i hälso- och sjukvård Tuula Meinander från Finska Läkarföreningen Duodecim.

Översättningen till svenska är bekostad av Finska Läkaresällskapet.

Ansvarsbegränsning

God medicinsk praxis- och Avstå klokt-rekommendationerna är sammandrag gjorda av experter gällande diagnostik och behandling av bestämda sjukdomar. Rekommendationerna fungerar som stöd när läkare eller andra yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården ska fatta behandlingsbeslut. De ersätter inte läkarens eller annan hälsovårdspersonals egen bedömning av vilken diagnostik, behandling och rehabilitering som är bäst för den enskilda patienten då behandlingsbeslut fattas.