God medicinsk praxis-rekommendation på finska ADHD (aktiivisuuden ja tarkkaavuuden häiriö, lapset ja nuoret)

Allmänt

ADHD kan delas in i tre former, beroende på om huvudsymtomet är ouppmärksamhet, hyperaktivitet eller impulsivitet, eller om alla dessa kärnsymtom finns med.

Symtombilden vid ADHD förändras ofta med åldern. Miljömässiga faktorer och motivationsfaktorer påverkar symtomens intensitet och svårighetsgrad. Könet har misstänkts ha en inverkan på uppkomsten av ADHD-symtom, men forskningsdata om ämnet är för närvarande knapphändiga.

En diagnostisk bedömning av ADHD kräver systematisk och omfattande bedömning av den övergripande situationen, vilket vanligtvis innebär flera bedömningstillfällen.

ADHD-symtom kan behandlas med både psykosocial terapi och medicinering.

Den behandlande instansen utarbetar en individuell behandlings- och rehabiliteringsplan för patienten, där det registreras planerade stödåtgärder, behandling och rehabilitering samt uppsatta behandlingsmål, arbetsfördelning mellan olika aktörer, vilken enhet som ansvarar för uppföljningen samt tidtabell.

Kan det vara ADHD?

Möjligheten av ADHD bör beaktas om det finns långvariga svårigheter med koncentration, hyperaktivitet och impulsivt beteende.

Stödåtgärder bör sättas in så snart dessa problem upptäcks. Pedagogiska stödinsatser börjar ges i skolan, och familjerådgivningen ger vägledning och råd om föräldraskapet. Särskild uppmärksamhet bör fästas vid livsstilsvanor som påverkar det allmänna välbefinnandet (sömn, motion, dygnsrytm, kost och användning av digitala medier). Om stödåtgärder och behövliga livsstilsförändringar lindrar symtomen tillräckligt, är noggrannare undersökningar kanske inte nödvändiga.

Hos barn och ungdomar kan ADHD också misstänkas på grund av problem med beteende, funktionsförmåga eller skolgång.

ADHD hos barn och ungdomar bedöms och behandlas vanligtvis i primärvården. För vuxnas del kan misstanken om ADHD väckas hos personen själv, hos de närstående, på arbetsplatsen eller till exempel inom företagshälsovården. Om diagnosen inte ställdes under barndomen eller ungdomen, bör man försöka klarlägga om symtomen har förekommit redan under barndomen.

ADHD hos vuxna diagnostiseras främst av specialistläkare i psykiatri men det kan göras också av en läkare inom studerande- eller företagshälsovården.

Kärnsymtom vid ADHD

Kärnsymtomen vid ADHD är långvariga och funktionsnedsättande svårigheter att reglera aktivitet och uppmärksamhet samt impulsivitet, som skiljer sig från andra i samma ålder och på samma utvecklingsnivå.

Svårigheter att reglera aktivitet innebär svårigheter att vara aktiv på ett sätt som är lämpligt för situationen. Särskilt hos barn yttrar det sig som fysisk hyperaktivitet, men hos vuxna kan det vara en inre känsla av rastlöshet. Svårigheter att reglera aktiviteten kan också yttra sig som låg vakenhetsgrad.

Svårigheter att reglera uppmärksamheten innebär att det är svårt att fokusera uppmärksamheten på det som är väsentligt och att koncentrera sig långsiktigt på det som ska göras. Det kan yttra sig som koncentrationssvårigheter, känslighet för distraktioner, ouppmärksamhet på detaljer, kortsynthet och en tendens att tappa bort saker. Impulsivitet kan innebära otålighet, en tendens att agera snabbt och omtänksamt, överdriven pratsamhet och svårigheter att vänta på sin tur, till exempel i ett samtal. Det kan också vara att ta onödiga risker, till exempel i trafiken.

Till symtombilden hör vanligtvis svårigheter med de exekutiva funktionerna, till exempel att planera, påbörja och systematiskt slutföra uppgifter, hantera tid och upprätthålla ordning.

Vid ADHD förekommer ofta också svårigheter med känsloreglering. De kan yttra sig som irritabilitet, starka känslomässiga utbrott eller svårigheter att uttrycka känslor på ett socialt lämpligt sätt.

I God medicinsk praxis-rekommendationen finns ytterligare information på finska om symtomen vid ADHD i olika åldrar (hos barn ADHD:n oireet lapsilla, ungdomar ADHD:n oireet nuoruusikäisillä, vuxna och äldre ADHD:n oireet aikuisuudessa ja ikääntyvillä). Miljö- och motivationsfaktorer inverkar på hur symtomen yttrar sig (se kompletterande material ADHD-oireisiin vaikuttavat ympäristö- ja motivaatiotekijät).

De ovan nämnda symtomen förekommer tidvis hos oss alla. Vid ADHD är symtomen många och frekventa, de är långvariga, svåra och nedsätter funktionsförmågan.

Noggrann utvärdering är grunden för god vård

Vid misstanke om ADHD-symtom görs först en allmän diagnostisk bedömning, vilket innebär att alla symtom som försämrar funktionsförmågan och de faktorer som påverkar dem identifieras. Samtidigt undersöks vilken inverkan livssituationen och livsstilen (sömn, motion, skärmtid, regelbundna måltider) har på symtomen. Dessutom bedöms om symtomen kan förklaras av andra sjukdomar eller störningar.

En mer detaljerad utvärdering inriktad på ADHD inleds om den allmänna bedömningen visar att symtombilden tyder på ADHD, om symtomen inte kan förklaras av andra orsaker och om de orsakar tydlig nedsättning av funktionsförmågan.

En för tidig bedömning som enbart fokuserar på ADHD medför risk för överdiagnostik av ADHD, och andra störningar och orsaker kan förbises.

Den diagnostiska utvärderingen omfattar en bedömning av antalet och förekomsten av ADHD-symtom och hur mycket förfång de medför (intervju, frågeformulär vid behov), samt en läkarundersökning. Se tilläggsmaterial på finska Misstänkt ADHD hos barn och ungdomar: bakgrundsinformationsenkät Lasten ja nuorten ADHD-epäily: taustatietokartoitus och klinisk undersökning för ADHD-diagnos hos barn och ungdomar ADHD-diagnoosia varten tehtävä kliininen tutkimus lapsilla ja nuorilla.

Utvärderingen kräver vanligtvis flera möten och inhämtning av information från olika källor. De nödvändiga differentialdiagnostiska undersökningarna väljs utifrån tidigare information och läkarundersökning.

Kriterierna för en ADHD-diagnos finns i God medicinsk praxis-rekommendationen i tabellen Diagnostiska kriterier för aktivitets- och uppmärksamhetsstörning (F90.0) enligt ICD-10 .

Inverkan av digitala medier på symtomen

Riklig användning av digitala medier kan öka risken för ADHD-symtom:

  • Det finns allt mer forskningsevidens som tyder på att tidig, kraftig exponering för digitala medier kan göra att ett barn inte utvecklar sina regleringsförmågor, såsom koncentration och emotionella färdigheter, särskilt om mängden sömn, motion, lek och interaktion minskar.
  • Enligt WHO:s rekommendation bör barn under två år inte ha någon skärmtid alls, och barn under skolåldern bör inte ha mer än en timme om dagen.
  • Hos unga kan riklig användning av smarttelefoner, sociala medier, tv och videospel göra det svårare att upprätthålla uppmärksamheten.
  • ADHD-relaterat innehåll på sociala medier kan också öka självskattade och upplevda ADHD-symtom.

Vård och rehabilitering som stödjer vardagen

Stödåtgärder sätts in så snart det upptäcks problem med funktions- eller inlärningsförmåga i samband med bristande uppmärksamhet, hyperaktivitet eller impulsivitet.

Någon diagnos krävs inte för att börja med stödåtgärderna. Särskild uppmärksamhet bör fästas vid livsstilsvanor som påverkar det allmänna välbefinnandet (sömn, motion, dygnsrytm, kost och användning av digitala medier).

Stödåtgärder inom småbarnspedagogiken och i skolan Varhaiskasvatuksessa ja koulussa toteutettavat ADHD-oireisten lasten ja nuorten tukitoimet är ofta nödvändiga för barn och unga.

Se också videon Stödåtgärder sätts in så snart farhågor uppstår Tukitoimet aloitetaan heti huolen herätessä (video).

För att stärka självförståelsen och självkännedomen bör patienten och de närstående ges information om ADHD, symtomhantering, sätt att förbättra vardagsfunktionen och olika behandlingsformer så snart diagnosen är bekräftad. När det gäller ett barn eller en ungdom är det nödvändigt att föräldrarna får handledning.

Den viktigaste formen av psykosocial behandling för barn och ungdomar är beteendeterapi. Det avser beteendevägledning som ges i hemmet, på dagis och i skolan, med målet att stödja den funktionella förmågan och öka känslan av att lyckas.

Föräldravägledning syftar till att förbättra föräldrars medel att vägleda sina barns beteende och öka den positiva interaktionen. Föräldrahandledningen genomförs vanligtvis i grupp enligt med en manual som har utformats för ändamålet. Hela familjens funktionsförmåga och orkande bör stödjas aktivt.

Att öva upp organisationsförmågan i skolan gör det lättare barn och ungdomar som diagnostiserats med ADHD att ta hand om skolarbetet och att klara av sina studier.

Kognitiv beteendeterapi verkar minska ADHD-symtom hos vuxna och eventuellt också hos ungdomar.

Mindfulnessbaserade interventioner kan också minska ADHD-symtom hos barn och ungdomar.

Det finns inte tillräckligt med forskningsdata om effekten av ergoterapi på ADHD-symtom, men ergoterapi kan behövas som en del av individuell rehabilitering för att stärka funktionsförmågan och delaktigheten i den vardagliga livsmiljön. Se separat tilläggsmaterial på finska Ergoterapi vid behandling av ADHD Toimintaterapia ADHD:n hoidossa.

Det finns inte heller ännu tillräckliga forskningsdata om neuropsykiatrisk coachning vid behandling av ADHD-symtom. Baserat på klinisk erfarenhet kan coachning vara lämpligt att använda till exempel när det behövs praktisk vägledning för att ta i bruk metoder för symtomhantering.

Många behöver också läkemedelsbehandling

Behovet av läkemedelsbehandling bedöms när ADHD-diagnosen är bekräftad. Nödvändiga stödåtgärder och psykosociala behandlingsformer fortsätts också under läkemedelsbehandlingen.

Läkemedel som används för behandling av ADHD är stimulantia (metylfenidat, dexamfetamin, lisdexamfetamin), atomoxetin eller guanfacin. Läkemedelsbehandlingen måste vara konsekvent. Bedömningen av läkemedelsbehandlingen måste vara tät i början och fortsätta regelbundet enligt individuellt behov, men minst en gång per år.

Vid uppföljningsbesöken kontrolleras helhetssituationen, läkemedlets effekt och om dosen är tillräcklig, eventuella biverkningar och behovet av fortsatt medicinering. Samtidigt bedöms också behovet av andra rehabiliterings- eller stödåtgärder och hur ändamålsenliga de är.

Med tanke på eventuella biverkningar följer man under läkemedelsbehandlingen upp puls och blodtryck samt hos barn och ungdomar också tillväxten.

Andra behandlingsformer

Motion minskar ADHD-symtomen, så det rekommenderas för alla.

Kostbehandlingar (att lägga till fleromättade fettsyror, järn eller magnesium i kosten, eller matrestriktioner) rekommenderas inte för att lindra ADHD-symtom. Däremot är det viktigt med regelbunden måltidsrytm och mångsidig kost.

Biofeedbackbehandling, datoriserad kognitiv färdighetsträning eller homeopati verkar inte vara till nytta för ADHD-symtom.

Arvs- och miljöfaktorer inverkar på uppkomsten av ADHD.

Bakgrunden till ADHD är multifaktoriell, och dess uppkomst påverkas av olika genetiska och miljömässiga predisponerande och skyddande faktorer. Studier har visat att benägenhet för ADHD är starkt ärftlig.

Andra faktorer som ökar risken för ADHD kan vara syrebrist under fosterstadiet eller hos den nyfödda, mycket låg födelsevikt eller låga blodsockernivåer.

Om fostret exponeras för moderns rökning eller alkohol- eller droganvändning kan risken för ADHD öka, åtminstone hos barn som är genetiskt predisponerade. Övervikt hos modern före och under graviditeten och stress under graviditeten kan öka risken för ADHD.

Riskfaktorer relaterade till familjeförhållanden såsom negativ atmosfär i familjen, bestraffande uppfostran, våldserfarenheter, psykiska sjukdomar hos föräldrarna kan inverka på hur symtom och samtidiga störningar manifesteras.

Senare följder och prognos

Inlärningssvårigheter är vanligare hos personer med diagnosen ADHD, vilket kan göra det svårt att prestera i studier och i arbetslivet.

ADHD-symtom är förknippade med en tendens att vara olycksbenägen och en ökad risk att hamna i farliga situationer. Läkemedelsbehandling verkar minska risken för olyckor i alla åldersgrupper.

Personer med ADHD löper ökad risk att begå eller bli offer för brott. ADHD har också visat sig vara associerat med en högre risk för rusmedelsproblem.

Hos många lindras, avtar eller försvinner ADHD-symtomen eller de byter skepnad med tilltagande ålder. Vanligtvis minskar hyperaktiviteten och impulsiviteten, men ouppmärksamheten kan ge mera olägenhet i takt med att de yttre kraven ökar. En del personer upplever dock ADHD-symtom ännu i vuxen ålder, även om diagnoskriterierna inte längre alltid uppfylls.

Andra samtidiga symtom och störningar

Tillsammans med ADHD förekommer ofta andra störningar eller sjukdomar: till exempel problem med fin- eller grovmotorik och sensorisk bearbetning, tal- och språkutvecklingsstörningar, inlärningssvårigheter, autismspektrumtillstånd, ticsymtom, sömnstörningar, beteendestörningar, depression eller ångeststörningar. Hos flickor och kvinnor är risken för ätstörningar också ökad. Hos personer med ADHD är risken för missbruk två till tre gånger större än hos normalbefolkningen.

En diagnostiserad annan störning utesluter inte ADHD om de diagnostiska kriterierna för båda störningarna uppfylls. Om andra samtidiga störningar diagnostiseras bör de behandlas vid sidan av ADHD-behandlingen.

Förekomsten av ADHD

Antalet ADHD-diagnoser och läkemedelsbehandlingar har ökat markant under de senaste åren världen över, också i Finland. Inga tillförlitliga forskningsdata har publicerats om orsakerna till den ökade förekomsten eller till regionala skillnader.

En internationell översikt publicerad 2023 uppskattade prevalensen av ADHD hos barn och ungdomar till 8 (6–10) procent. ADHD är vanligare hos pojkar än flickor i barndomen, men skillnaden jämnas ut med åldern.

Förekomsten hos vuxna uppskattas till 2,2–3,4 procent. Med åldern avtar förekomsten av ADHD.

Referensgrupp för patientrepresentanter

Patientmedverkan har ordnats i samband med God medicinsk praxis-rekommendationen genom två referensgruppsmöten. Dessutom har medlemmarna i referensgruppen haft möjlighet att ge ett utlåtande om rekommendationen.

Ytterligare information och praktiska anvisningar (på finska):

God medicinsk praxis-rekommendationen innehåller mycket ytterligare information om bland annat följande ämnen:

ADHD-förbundet är en nationell organisation som främjar välbefinnande, inkludering och jämlikhet för personer med ADHD och deras anhöriga. ADHD-förbundet erbjuder bland annat rådgivning, kamratstöd, kurser och erfarenhetsbaserade aktiviteter, koordinerar sina medlemsföreningar runt om i Finland och producerar material på sin webbplats och i sociala medier.

De i patientversionen nämnda organisationerna ger mera information i ämnet. Finska Läkarföreningen Duodecims redaktion för God medicinsk praxis svarar inte för kvaliteten eller tillförlitligheten på information som andra organisationer ger.

Författare

Texten i patientversionen har uppdaterats utgående från Läkarföreningen Duodecims rekommendation God medicinsk praxis ADHD (aktiivisuuden ja tarkkaavuuden häiriö) av redaktör Kirsi Tarnanen som stödjer patienternas delaktighet.

Vi tackar ADHD-förbundet och medlemmarna i referensgruppen för att de kommenterat patientversionen.

Texten har granskats av arbetsgruppens ordförande och sammanställande författare, överläkaren i barnpsykiatri, sakkunnigläkaren Anita Puustjärvi från Norra Savolax välfärdsregion, KYS och FPA samt redaktören för God medicinsk praxis, specialistläkaren i neurologi Krista Nuotio från Finska Läkarföreningen Duodecim.

Översättningen till svenska är bekostad av Finska Läkaresällskapet.

Ansvarsbegränsning

God medicinsk praxis- och Avstå klokt-rekommendationerna är sammandrag gjorda av experter gällande diagnostik och behandling av bestämda sjukdomar. Rekommendationerna fungerar som stöd när läkare eller andra yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården ska fatta behandlingsbeslut. De ersätter inte läkarens eller annan hälsovårdspersonals egen bedömning av vilken diagnostik, behandling och rehabilitering som är bäst för den enskilda patienten då behandlingsbeslut fattas.