God medicinsk praxis-rekommendation på finska Alaraajojen laskimovajaatoiminta

Allmänt

Venös insufficiens orsakas av att klaffarna i benens vener inte fungerar korrekt. Detta gör att blodet kan flöda tillbaka neråt och trycket i benet ökar. Med tiden kan detta orsaka åderbråck, svullnad och hudförändringar.

Tillståndet är mycket vanligt och förekommer hos vuxna i alla åldrar, oftare hos kvinnor. Venösa besvär fortskrider långsamt, och behovet av behandling bedöms individuellt.

Riskfaktorer

Riskfaktorer för venös insufficiens är ärftlig belastning, flera graviditeter, kvinnligt kön, övervikt, låg fysisk aktivitet, långvarigt stående eller sittande och tidigare venös trombos (blodpropp i venerna).

Symtom

Till symtomen på venös insufficiens hör

  • svullnad i benen
  • smärta eller en känsla av tryck i benen
  • trötthet; benen känns tunga i slutet av dagen
  • klåda eller synliga ytliga vener
  • åderbråck
  • huden blir mörk eller fast
  • i de allvarligaste fallen sår på underbenen.

Liknande symtom kan förekomma också vid andra sjukdomar, så det är viktigt att utesluta övriga orsaker till de aktuella symtomen.

Undersökningar

Diagnosen baseras på patientens symtom, läkarundersökning av benen och vid behov ultraljudsundersökning av venerna.

Läkaren undersöker patientens bara ben: finns det utbuktande åderbråck, svullnad eller hudförändringar. Undersökningen görs med patienten stående.

Ultraljudsundersökning av venerna används särskilt när man överväger invasiv behandling eller för att bestämma den venösa insufficiensens exakta omfattning. Den görs inom den specialiserade sjukvården, och samtidigt planeras eventuell behandling.

Utgående från undersökningarna klassificeras den venösa insufficiensen i olika svårighetsgrader (se tabell i rekommendationen).

Det är viktigt att skilja mellan mildare, okomplicerad (klasserna C2–C3) och mer allvarlig, komplicerad (C4–C6) venös insufficiens.

Ytlig ventrombos

En ytlig ventrombos är en liten blodpropp i en ven nära huden. Den blockerade venen är öm och den omgivande huden rodnar.

Upp till 80 procent av personer med ytlig ventrombos har åderbråck. Dessutom finns det ofta en riskfaktor som predisponerar för trombos, såsom tillfällig immobilisering.

Huvudmålet med behandlingen är att förhindra att ytlig ventrombos utvecklas till djup ventrombos (se separat patientversion Djup ventrombos och lungemboli Djup ventrombos och lungemboli (blodpropp i lungan)).

En ytlig ventrombos som är längre än fem cm behandlas vanligtvis med antikoagulantia, så kallad blodförtunnande medicinering, i sex veckor.

Olika behandlingsformer

Läkemedel

Läkemedel som tas via munnen och som förbättrar venernas funktion verkar ge viss lindring av symtomen på venös insufficiens, särskilt svullnad.

Medicinska kompressionsstrumpor

Vid symtomgivande men okomplicerad (klass C2–3) venös insufficiens verkar medicinska kompressionsstrumpor inte förhindra att den ytliga venösa insufficiensen förvärras. Kompressionsbehandling kan vara till nytta för vissa patienter, särskilt gravida kvinnor och om man inte går vidare till invasiv behandling.

Däremot används medicinska kompressionsstrumpor fortfarande vid behandling av svårare, komplicerad venös insufficiens (klasserna C4–C6). De används också ofta efter invasiv behandling, och då beslutar den behandlande läkaren om kompressionsbehandlingen och hur länge den ska fortgå.

Invasiva behandlingar, det vill säga ingrepp på venerna.

Invasiv behandling baseras alltid på en ultraljudsundersökning som utförs före ingreppet. Invasiv behandling övervägs vid komplicerad venös insufficiens (hudförändringar eller sår, grad C4–C6) eller i lindrigare fall (grad C2–C3) när ultraljud visar tydlig venös insufficiens.

De flesta invasiva behandlingarna kan utföras under lokalbedövning. Återhämtningen sker vanligtvis snabbt och ingreppen kan utföras polikliniskt.

Den primära behandlingen är termisk kateterbehandling med laser eller radiofrekvens under lokalbedövning. Åtgärden täpper till och förstör venen som sedan krymper och slutligen försvinner. Ingen särskild uppföljning behövs, och patienten kan röra sig direkt efter ingreppet.

Som alternativ för mindre vener och åderbråck används skuminjektion (skumskleroterapi). Vid denna procedur injiceras ett skummande läkemedel i åderbråcket under ultraljudsvägledning. Skummet irriterar venväggen så att venen blir täpps till och förärras. Efter behandlingen, vanligtvis inom 1–2 veckor, känns den behandlade venen hårdare och huden kan mörkna. Detta är en del av den normala läkningsprocessen. Förändringarna försvinner gradvis under loppet av månader, och åderbråcken krymper och skrumpnar så småningom bort. Behandlingen görs polikliniskt och kräver inte operation eller anestesi.

Andra behandlingsformer har också utvecklats, men de används mer sällan.

Eftervård efter invasiv behandling

Återhämtningen från laser- eller radiofrekvensbehandling sker vanligtvis snabbt och allvarliga biverkningar är sällsynta.

Om risken för blodproppar bedöms vara förhöjd kan antikoagulationsbehandling användas efter ingreppet. Behovet av antikoagulans och behandlingstiden bedöms individuellt för varje patient. Bedömningen tar hänsyn till exempel till kroppsbyggnad, rökning, användning av östrogenpreparat och tidigare blodproppar.

Tiden för återgång till arbetet varierar beroende på yrke. De flesta kan återgå till arbetet omedelbart eller senast inom en vecka. Skumbehandling orsakar vanligtvis inte frånvaro från arbetet.

Öppen operation

Öppen operation av ytliga vener är en klart mer krävande behandlingsform än intravenösa behandlingar. Operativ behandling görs bara sporadiskt, eftersom återhämtningen tar längre och den långsiktiga nyttan av behandlingen inte är bättre än med termisk kateterbehandling.

Egenvård

Med egenvård kan man både lindra symtomen och stödja behandlingen:

  • motionera dagligen och gör vadmuskelövningar
  • undvik långvarigt stående och sittande
  • sätt upp fötterna när du vilar
  • använd stödstrumpor om de har rekommenderats för dig
  • var uppmärksam på vikthantering
  • undvik åtsittande kläder som hindrar blodcirkulationen
  • använd vid behov smärtstillande medel under en kortare tid i samband med ytlig ventrombos.

Gradering av behandlingen

Inom öppenvården är det viktigt att identifiera patienter med komplicerad venös insufficiens (klasserna C4–6). Dessa patienter bör remitteras till den specialiserade sjukvården för undersökning och behandling.

Om venös insufficiens av klass C2–3 orsakar besvärande symtom är icke-brådskande undersökning och bedömning inom specialistvården också befogad.

Okomplicerad ytlig ventrombos kan behandlas inom öppenvården, men åtminstone efter upprepad ytlig trombos bör behovet av behandling av den venösa insufficiensen bedömas inom specialistvården.

Uppföljning

Lindrig venös insufficiens kräver vanligtvis inte regelbunden uppföljning.

Uppföljning efter komplicerad venös insufficiens eller efter invasiv behandling sker enligt anvisningar från sjukvården.

Om symtomen tilltar, åderbråcken blöder eller ett sår bildas på benet, bör du söka vård utan dröjsmål.

Venös insufficiens i ljuset av siffror

Av vuxna lider 30–40 procent av symtomgivande venös insufficiens. Lindrigt utvidgade ytliga vener förekommer hos upp till 80 procent av befolkningen. Åderbråck uppkommer hos cirka en procent av personer i arbetsför ålder per år.

Vid ytlig ventrombos har upp till 25–30 procent av patienterna samtidig djup ventrombos.

Mera information om ämnet

  • Terveyskirjasto (på finska): Åderbråck
  • Hälsobyn/Blodkärlshuset: Åderbråck

De i patientversionen nämnda organisationerna ger mera information i ämnet. Finska Läkarföreningen Duodecims redaktion för God medicinsk praxis svarar inte för kvaliteten eller tillförlitligheten på uppgifter som andra organisationer har gett.

Författare

Texten har uppdaterats utgående från Läkarföreningen Duodecims rekommendation God medicinsk praxis Alaraajojen laskimovajaatoiminta av redaktör Kirsi Tarnanen som stöder patienternas delaktighet.

Texten har granskats av ordföranden för arbetsgruppen för God medicinsk praxis, specialistläkaren i kärlkirurgi, avdelningsöverläkare Karoliina Halmesmäki från Helsingfors universitet och HUS Gastrocentrum, samt redaktören för God medicinsk praxis, överläkare, ortoped Ville Mattila från TAYS.

Ansvarsbegränsning

God medicinsk praxis- och Avstå klokt-rekommendationerna är sammandrag gjorda av experter gällande diagnostik och behandling av bestämda sjukdomar. Rekommendationerna fungerar som stöd när läkare eller andra yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården ska fatta behandlingsbeslut. De ersätter inte läkarens eller annan hälsovårdspersonals egen bedömning av vilken diagnostik, behandling och rehabilitering som är bäst för den enskilda patienten då behandlingsbeslut fattas.