God medicinsk praxis-rekommendation Kehityksellinen kielihäiriö (kielellinen erityisvaikeus, lapset ja nuoret)
- Utskrivbar PDF på svenska Utvecklingsrelaterad språkstörning hos barn och unga
- Patientinformation på finska Kun lapsen puhe on epäselvää tai kielen oppimisessa on vaikeutta (Kehityksellinen kielihäiriö)
Allmänt
Utvecklingsrelaterad språkstörning är en livslång neurologisk utvecklingsstörning, där den språkliga funktionsförmågan inte utvecklas åldersenligt. Det finns svårigheter med språkligt uttryck, hör- och läsförståelse eller båda.
Störningen har tidigare kallats dysfasi och specifik språkstörning.
Utvecklingsrelaterad språkstörning beror inte på en neurologisk skada eller sjukdom, avvikelser i sinnesfunktionerna, emotionella problem, brister i uppväxtmiljön eller på en två- eller flerspråkig uppväxtmiljö, utan orsaken är barnets genetiska arv.
I barnets uppväxtmiljö kan man minska de svårigheter som språkstörningen medför genom att i vardagssituationer (hemma, inom småbarnspedagogiken, i skolan och i studier på andra stadiet) använda rikligt med visuellt stöd vid sidan av talat språk, instruktioner och undervisningsmaterial. Sådant stöd är exempelvis bilder, gester, stödtecken, snabbskisser och undervisningsvideor.
När behövs en utredning?
Oro för utvecklingen av barnets språkliga funktionsförmåga kan väckas hemma, på rådgivningen, inom småbarnspedagogiken eller i skolan. Det är viktigt att ta oron på allvar.
När misstanke om språkstörning väcks är det också viktigt att säkerställa att hörseln och synen på nära och långt håll är normala.
Barnet hänvisas vid behov till bedömning av talterapeut redan vid 2–2,5 års ålder, trots att en utvecklingsrelaterad språkstörning mest tillförlitligt kan konstateras vid cirka 4–6 års ålder. Bedömningen är multiprofessionell, och i den ingår undersökningar av läkare, talterapeut och psykolog eller neuropsykolog.
Vid undersökningarna bedöms barnets samspel, lek, funktion i vardagliga situationer, ordförråd, satsbyggnad, berättande, hör- och läsförståelse, upprepning av ord och meningar, språkligt minne samt språklig och visuell slutledningsförmåga. Intervju med föräldrarna och feedback från småbarnspedagogiken och skolan är viktiga.
Vid undersökningar av ett barn med språkstörning bedöms alltid också visuell perception, motorik, uppmärksamhet, exekutiva funktioner, känslouttryck och känsloreglering.
Den språkliga funktionsförmågan hos ett barn som växer upp i en flerspråkig miljö bedöms i mån av möjlighet på alla de språk som barnet använder dagligen. Språkstörningens symtombild kan variera beroende på den genomsnittliga språkspecifika exponeringsmängden.
Se även bild Utredning av försenad språkutveckling Kielenkehityksen viiveen selvittely på finska.
Hur yttrar sig en utvecklingsrelaterad språkstörning?
Barnets ordförråd växer oftast långsamt, förmågan att tala i meningar kan utvecklas senare än vanligt, och talet kan länge vara otydligt. Att hitta ord och berätta om saker kan vara svårt, böjningsändelser kan saknas eller vara felaktiga.
Det är ofta svårt att märka svårigheter att förstå talat språk i vardagliga situationer, eftersom de saker man talar om med småbarn och barn i lekåldern mycket ofta är synliga i närmiljön medan man pratar. Ett barn med språkstörning kan därför fungera ungefär åldersadekvat hemma. Smidig kommunikation hemma utvisar inte hur barnet klarar sig inom småbarnspedagogiken eller i skolan.
Förståelsesvårigheter kan också yttra sig som bristande koncentration, rastlöshet, tillbakadragenhet, passivitet eller beteendesymtom.
I skolan är undervisningsspråket mer begreppsligt än vardagsspråket, och därför blir svårigheterna ofta mer framträdande i skolåldern.
Inlärning av nya ord, begrepp och helheter kräver vanligtvis betydligt fler upprepningar än genomsnittet över lång tid; också visuellt stöd såsom bilder och snabbskisser hjälper till vid inlärningen.
Det kan finnas svårigheter med läsförståelse, skrivande, matematiska textuppgifter, att minnas det man har hört och läst, berättande och socialt samspel.
Symtombilden vid utvecklingsrelaterad språkstörning förändras när barnet växer. Talet blir vanligtvis tydligare, men svårigheter med inlärning av nya ord och begrepp, förståelse av långa meningar, berättande samt läsning och skrivning kan fortsätta in i skolåldern, ungdomen och vuxenlivet.
Utvecklingsrelaterad språkstörning är en riskfaktor för inlärningssvårigheter. Bildstöd och att vid behov kontrollera ordens betydelse underlättar förståelsen och inlärningen.
Arvsanlag ligger bakom
Utvecklingsrelaterad språkstörning orsakas av barnets arvsanlag. Barnets och den ungas uppväxt- och verksamhetsmiljö kan dock ha stor inverkan på hur språkstörningen försvårar funktionsförmågan och lärandet.
Rikligt visuellt stöd (bilder, gester, stödtecken, snabbskisser, undervisningsvideor) hjälper barn och unga med språkstörning att bättre förstå och lära sig såväl nya ord och begrepp som större helheter, i bästa fall åldersenligt.
Visuellt stöd hjälper också en vuxen med språkstörning i arbetslivet.
Mycket skärmtid (mobiltelefon, tv, surfplatta, smartklocka, dator och spelkonsoler), knapphändig eller kvalitativt svag språklig interaktion och dagligt buller kan både hämma utvecklingen av den språkliga funktionsförmågan och öka de svårigheter som språkstörningen orsakar.
Samtidigt med en utvecklingsrelaterad språkstörning kan det förekomma motorisk klumpighet, svårigheter med uppmärksamhet och exekutiva funktioner, läs- och skrivsvårigheter, emotionella problem eller beteendeproblem, eller en autismspektrumstörning.
Tidig upptäckt, stödåtgärder i vardagen (bildstöd, gester, snabbskisser) och rehabilitering i rätt tid förebygger och minskar problem med inlärning, beteende och interaktion.
Stödåtgärder sätts genast in
Stödåtgärder i vardagen sätts genast in när en språklig svårighet har konstaterats; man behöver inte vänta på att diagnosen bekräftas.
Grunden för behandlingen är stöd för funktionsförmågan i vardagen, föräldrahandledning, stödåtgärder inom småbarnspedagogiken och skolan samt rehabilitering enligt individuellt behov.
Behandlings- och rehabiliteringsplan
För barnet upprättas tillsammans med vårdnadshavarna en rehabiliteringsplan, med mål som är tydliga och konkreta och som syns i barnets funktionsförmåga i vardagen.
I rehabiliteringsplanen beaktas barnets styrkor, svårigheter och intressen samt familjens behov, önskemål och resurser.
Det rekommenderas att rehabiliteringsplanen bifogas till dokumenten för stöd för lärande inom småbarnspedagogiken, förskoleundervisningen och skolan. För det krävs en förälders eller vårdnadshavares tillstånd.
Metoder för alternativ och kompletterande kommunikation (AKK)
Man börjar använda kommunikationsmetoder som stöder och ersätter tal (bilder, snabbskisser, gester och stödtecken) om svårigheter med förståelse eller uttrycksförmåga försvårar samspelet eller inlärningen av nya ord, begrepp och helheter.
Begränsning av skärmtid
Det är viktigt att vuxna begränsar barnets skärmtid. Det rekommenderas att 2–5-åringar endast sitter framför skärmen tillsammans med en förälder. När barnet spelar på skärm är det viktigt att spelspråket är det språk som används med barnet i vardagen hemma.
Föräldrarnas skärmtid har visat sig påverka barnets skärmtid, så därför bör också föräldrarna begränsa sin egen skärmtid när barnet är närvarande.
Hur stödjer jag barnets talutveckling i vardagen?
Föräldrar och andra närstående vuxna kan stödja barnet dagligen:
Rehabilitering
Talterapi Puheterapia kehityksellisessä kielihäiriössä är en central rehabiliteringsform Kuntoutus, vars mål är att stärka tal och språklig uttrycksförmåga, språklig förståelse, ordförråd, behärskning av grammatiska strukturer, berättande och interaktion. Hur ofta talterapi ges, hur den genomförs och hur länge den pågår planeras individuellt. Rehabiliteringen kan ordnas som besök enskilt eller i grupp eller på distans.
Det är viktigt att en förälder regelbundet deltar vid terapibesöken för att de tränade färdigheterna ska utvidgas till funktionsförmåga i vardagen.
Ergoterapi kan rekommenderas om barnet har betydande svårigheter med motorik, exekutiva funktioner, perception eller lekfärdigheter, och om en multiprofessionell arbetsgrupp bedömer att ergoterapi förväntas vara till nytta.
Neuropsykologisk rehabilitering kan rekommenderas om barnet eller den unga, trots tillräckliga stödåtgärder i skolan, har svåra problem med inlärning, uppmärksamhet, exekutiva funktioner eller interaktion, och om en mångprofessionell arbetsgrupp bedömer att rehabiliteringen kan förväntas vara till nytta.
I rehabiliteringen kan också ingå kommunikationshjälpmedel (bildtavlor och bildpärmar eller motsvarande mobilapplikationer), rehabiliteringshandledning och anpassningsträning som ordnas av FPA för barn med språkstörning och deras familjer.
Uppföljning
Den vårdansvariga instansen (välfärdsområdets basnivå eller specialistsjukvården) följer upp utvecklingen av barnets funktionsförmåga och uppdaterar rehabiliteringsplanen vid behov. Vid de uppföljande bedömningarna utnyttjas aktuell feedback från rehabiliterarna, föräldrarna, småbarnspedagogiken och skolan.
I skolåldern fortsätter uppföljningen inom skolhälsovården och vid behov inom specialistsjukvården, beroende på språkstörningens svårighetsgrad.
Ett kontinuerligt stöd måste säkerställas vid övergången från småbarnspedagogiken till skolan, från grundskolan till andra stadiet och senare till studier och arbetsliv.
I slutskedet av grundskolan bedöms hur språkstörningen inverkar på fortsatta studier och på behövliga stödåtgärder.
Se God medicinsk praxis-tilläggsartiklar på finska:
- Stöd för lärande
- inom småbarnspedagogiken och förskoleundervisningen Oppimisen tuki varhaiskasvatuksessa ja esiopetuksessa
- i grundskolan Oppimisen ja koulunkäynnin tuki peruskoulussa
- i fortsatta studier Oppimisen tuki jatko-opinnoissa.
- Var kan man få stöd utanför skolan för barn i skolåldern och ungdomar som avslutat grundskolan? Mistä tukea kouluikäiselle ja peruskoulun päättäneelle nuorelle koulun ulkopuolelta?
Förekomst av utvecklingsrelaterad språkstörning
Utvecklingsrelaterad språkstörning förekommer hos cirka sju procent av barn, unga och vuxna.
Patientmedverkan
Patienters och vårdnadshavares perspektiv har beaktats i rekommendationen med hjälp av en enkät som patientorganisationen genomförde våren 2024.
Mera information om ämnet
- Suomen Kielipolku SLI ry:s mål är att stödja personer som har en utvecklingsrelaterad språkstörning samt deras närstående och familjer.
- Papunet : erbjuder information, material och verktyg som stöd för interaktion och kommunikation.
- Centret för lärande och stöd Valteri : stöd för lärande och skolgång
- Hälsobyn: Att stödja barnets tal- och språkutveckling i vardagen
- FPA: Rehebilitering för barn med utvecklingsrelaterad språkstörning
De organisationer som nämns i patientversionen ger mer information. Finska Läkarföreningen Duodecims redaktion för God medicinsk praxis svarar inte för kvaliteten eller tillförlitligheten på uppgifter som andra organisationer har gett.
Författare
Texten i patientversionen har uppdaterats utgående från Läkarföreningen Duodecims rekommendation God medicinsk praxis Kehityksellinen kielihäiriö (kielellinen erityisvaikeus, lapset ja nuoret) av redaktör Kirsi Tarnanen som stödjer patienternas delaktighet.
Texten har granskats av ordföranden för arbetsgruppen för God medicinsk praxis, specialistläkaren i foniatri, biträdande överläkaren, MD Marja Asikainen och sammanställande författaren, FL, specialtalterapeuten Leena Ervast från Birkalands välfärdsområde och TAYS samt MD, docenten i neurologi, specialistläkaren i neurologi, redaktören för God medicinsk praxis, forskaren Krista Nuotio från Finska Läkarföreningen Duodecim och HUS.
Översättningen till svenska är bekostad av Finska Läkaresällskapet.
Ansvarsbegränsning
God medicinsk praxis- och Avstå klokt-rekommendationerna är sammandrag gjorda av experter gällande diagnostik och behandling av bestämda sjukdomar. Rekommendationerna fungerar som stöd när läkare eller andra yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården ska fatta behandlingsbeslut. De ersätter inte läkarens eller annan hälsovårdspersonals egen bedömning av vilken diagnostik, behandling och rehabilitering som är bäst för den enskilda patienten då behandlingsbeslut fattas.