God medicinsk praxis -rekommendation på finska Suusyöpä
- Utskrivbar PDF på svenska
- Patientinformation på finska Suusyöpä
Allmänt
Muncancer avser i denna patientversion skivepitelcancer i munhålan, som är den vanligaste formen av cancer i munnen.
Nästan 90 % av muncancerfallen finns på tungans kanter (51 %), på tandköttet (21 %) eller i munbottnen (15 %).
I Finland upptäcks muncancer oftast när patienternas ålder är 60–70 år, men i en del av västländerna har man konstaterat att tungcancerfallen ökar speciellt hos personer under 45 år.
Det finns skäl att undersöka förändringar i munnen, som inte försvinner inom 2–3 veckor. Det är viktigt, eftersom behandlingsresultatet i allmänhet är gott när man upptäcker sjukdomen i ett tidigt skede.
Riskfaktorer
Muncancerns viktigaste riskfaktorer är rökning – också passiv rökning – och alkoholanvändning. Om man använder dem tillsammans blir risken mångfaldigt större.
Vissa förändringar och sjukdomar i munnens slemhinnor är också riskfaktorer, till exempel leukoplaki , erytroplaki , lichen planus och motsvarande förändringar, dålig munhygien och en långt framskriden parodontit, eller sjukdom i tändernas stödjevävnader. Se också tilläggsuppgifter här (på finska): Kotihoito-ohjeet suun punajäkälää (tai sen kaltaista muutosta) sairastaville potilaille Kotihoito-ohjeet suun punajäkälää (tai sen kaltaista muutosta) sairastaville potilaille.
Det finns inte ännu säker information om hur de nya, starka snus- och nikotinprodukterna, som nikotinpåsar och elcigaretter, inverkar på risken för muncancer, men de leder till nikotinberoende, och kan inte rekommenderas.
Matvanorna inverkar också. Risken för muncancer kan ökas av följande livsmedel:
- Proinflammatoriska livsmedel (förknippade med hög inflammationsrisk), t.ex. mättade fetter och spannmålsprodukter med lågt fiberinnehåll
- Sockerhaltiga drycker (med tillsatt socker, glukos) vid daglig användning
- D-vitaminbrist.
Papillomvirus, HPV, verkar att inte vara en märkbar riskfaktor när det gäller muncancer.
Långvarig användning av munvatten kan irritera slemhinnorna, och rekommenderas inte. I samband med en del av muncancerfallen kan man inte upptäcka någon känd riskfaktor.
Mera information om faktorer som ökar risken för muncancer, förändringar och sjukdomar finns i tabellen Suusyöpävaaraa lisääviä tekijöitä, muutoksia ja sairauksia .
Symptom
I början kan muncancer ha väldigt lindriga symptom, och därför kan det dröja månader innan man söker vård.
Vanliga symptom och fynd är sårbildningar som inte läks inom 2-3 veckor, röda, vita eller rödvita förändringar på slemhinnan, en upphöjning eller en knöl som man känner i munnen, smärta, svårigheter att äta eller tala, och en knöl som känns på halsen.
Ibland kan det första symtomet vara en ensidig smärta, som kan stråla till örat.
Om en tand blir rörligare utan en synlig orsak, eller om en eventuell tandprotes börjar sitta sämre, kan det också vara ett tecken på sjukdom.
Muncancer utvecklas ofta snabbt, och den har en benägenhet att producera metastaser i lymfkörtlarna på halsen redan i ett tidigt skede.
Undersökningar
Man kan upptäcka muncancer när man undersöker munnen, eller vid en hälsokontroll om man undersöker och palperar (känner på) slemhinnorna noggrant.
Om en person har riskfaktorer för muncancer (ålder över 40 år, röker, dricker mycket alkohol) rekommenderas det att man undersöker slemhinnorna i munnen noggrant varje år, också om man inte tidigare har upptäckt förändringar.
Misstänker man slemhinneförändringar i munnen eller muncancer kan man säkra diagnosen genom att ta en biopsi, eller provbit. Den tas med lokalbedövning. Det är inte alltid man ens misstänker muncancer, men det är ändå viktigt att säkra diagnosen så man vid behov kan behandla situationen på rätt sätt.
Om man upptäcker cancer, använder man oftast magnetbilder, datortomografi eller båda, och dessutom ibland andra undersökningsmetoder för att se hur utbredd den är.
Man undersöker också alltid halsen och lymfkörtlarna, för muncancer kan sprida sig till dem redan i ett tidigt skede.
Profylax
Man kan förhindra uppkomsten av muncancer genom att påverka riskfaktorerna. Det viktigaste är, att man
- undviker rökning och alkohol
- har en god munhygien och låter undersöka munnen regelbundet
- har hälsosamma matvanor.
Behandling
Vården av muncancerpatienter planeras av en multiprofessionell arbetsgrupp vid ett universitetssjukhus.
Patientens levnadsvanor, allmänna hälsotillstånd och mentala och sociala situation inverkar på vårdbesluten, och på resultatet av behandling och rehabilitering, så det ska beaktas när man planerar behandlingen.
Innan man börjar med operation och eventuell strålbehandling ska man behandla infektioner i mun och tänder. Tänder som är i dåligt skick kan man bli tvungen att ta bort.
Patienten får muntlig och skriftlig information om undersökningar och behandlingar och om rehabiliteringen under konvalescensen. Patienten kan tillsammans med sina anhöriga diskutera situationen med vårdteamet.
Det vanligaste sättet behandla muncancer är att operera. Om det behövs kombinerar man det med strålbehandling efter operationen, eller med en kombination av strålbehandling och cytostater. Normalt brukar strålbehandlingen pågå i 6–7 veckor.
Behandling av biverkningar under och efter operationen och strålbehandlingen
Strålbehandling av muncancer ger omedelbara och sena biverkningar : muntorrhet, inflammerade slemhinnor (mukosit), förändringar i smakupplevelsen, svårigheter att äta, karies och trismus (käkkramp). Somliga av biverkningarna kan bli bestående.
Man kan underlätta situationen t.ex. att sköta munnen ordentligt, att se till att man får tillräcklig näring, med smärtmediciner och genom att följa de hemvårdsråd man fått. Se också Pään ja kaulan alueen sädehoitoa saavan potilaan suunhoito-ohjeet Pään ja kaulan alueen sädehoitoa saavan potilaan suunhoito-ohjeet (på finska).
Slemhinnesymptomen kan lindras om man sköljer munnen 1 – 2 minuter, flera gånger om dagen, med en saltlösning (1 tsk salt och eventuellt 1 tsk matsoda blandas i 1 liter varmt vatten).
Man kan få hjälp med muntorrheten med fuktande preparat och xylitolprodukter. Här finns tilläggsinformation (på finska): Kuivan suun ongelma eli kserostomia ja suun alueen syöpähoidot Kuivan suun ongelma eli kserostomia ja suun alueen syöpähoidot.
Under behandlingen säkrar man också smärtlindring, näringsintag och munnens allmänna funktion så väl som möjligt. Man kan använda kliniska näringstillägg för att få ett tillräckligt näringsintag.
En munhygienist kontrollerar situationen i munnen 2–3 månader efter att strålbehandlingen avslutats. Efter det sköts patientens normala tandvård på en vanlig tandläkarmottagning.
Egenvård
Man kan själv påverka vården och återhämtningen på många sätt:
- Håll munnen ren – det förhindrar inflammationer och lindrar behandlingarnas biverkningar
- Följ de direktiv du har fått
- Se till att ditt näringsintag är tillräckligt
- Undvik tobak och alkohol
- Sök vård om symptomen blir värre.
Risken för muncancer kan minska (och det gäller också icke-rökare) om man äter mycket grönsaker, frukt och fisk, och dricker mycket kaffe och te.
Rehabilitering
Rehabiliteringen strävar till att förbättra patientens funktionsnivå och livskvalitet, och att minska de negativa följderna av sjukdomen och behandlingen. Man planerar rehabiliteringen tillsammans med patienten.
Rehabiliteringen sker till största delen inom den specialiserade sjukvården. Den kan innehålla näringsvägledning, fysioterapi, talterapi, övningar i att öppna munnen, tandvård och bettrehabilitering.
En socialarbetare och en cancersjukskötare eller sjukskötare ordnar tillsammans med vårdpersonalen de nödvändiga tjänster som behövs efter utskrivningen från sjukhuset, och ger information och råd i frågor kring socialskyddet.
Psykiskt stöd och stöd i frågor kring arbetsförmågan är också viktiga delar av rehabiliteringen. Arbetsplatshälsovården bedömer vid behov frågor som rör arbetsförmågan.
Vid behov kan man ansöka om ersättning för cancermediciner och kliniska näringstillskott hos FPA. Där kan man också ansöka om handikappbidrag för vuxna (på finska , på svenska ) eller vårdbidrag för pensionstagare (på finska , på svenska ).
Cancerorganisationerna (på finska , på svenska ) och FPA (på finska , på svenska ) ordnar rehabiliterings- och anpassningskurser.
Uppföljning
Uppföljningen är en viktig del av vården. På det sättet vill man upptäcka canceråterfall, eller helt nya cancerfall, så tidigt som möjligt, och följa med vårdens negativa bieffekter.
Man följer i allmänhet med muncancerpatienter 2–3 år inom specialsjukvården. Efter det rekommenderar man att munnen undersöks varje år under resten av livet.
Det är viktigt att man som patient söker vård om man börjar känna smärta, får sår som inte läks, får nya slemhinneförändringar, en tands rörlighet ökar utan en klar orsak, rösten blir hes, man får ihållande hosta, det blir svårt att svälja eller man får en knöl på halsen.
Patienternas delaktighet
I rekommendationens tilläggsmaterial Potilasnäkökulma Potilasnäkökulma finns sammanställd information (på finska) som är av betydelse för patienterna.
Mera information om ämnet
Terveyskirjasto (på finska):
Tandläkarförbundet (på finska):
Suun ja nielun alueen syöpäyhdistys Suunis ry (på finska):
Suomen Syöpäpotilaat ry (på finska):
Järjestöjen sosiaaliturvaopas (på finska , på svenska )
De i patientversionen nämnda organisationerna kan ge tilläggsinformation om ämnet (främst på finska). Finska Läkarföreningen Duodecims redaktion för Rekommendationerna om god medicinsk praxis ansvarar inte för kvaliteten och pålitligheten när det gäller information given av andra organisationer.
Författare
Patientversionens text är baserad på Läkarföreningen Duodecims God medicinsk praxis-rekommendation Suusyöpä och utformad av Kirsi Tarnanen, redaktör med ansvar för att stödja patienternas delaktighet.
Texten är granskad av professor, övertandläkare Tuula Salo från Helsingfors universitet, HUS, Uleåborgs universitet och OYS, och docent, specialisttandläkare Marja Pöllänen, redaktör för rekommendationerna för God medicinsk praxis, Finska Läkarföreningen Duodecim.
Patientversionens översättning till svenska har gjorts av Odontologiska Samfundet i Finland r.f. (OSF).
Ansvarsbegränsning
God medicinsk praxis- och Avstå klokt-rekommendationerna är sammandrag gjorda av experter gällande diagnostik och behandling av bestämda sjukdomar. Rekommendationerna fungerar som stöd när läkare eller andra yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården ska fatta behandlingsbeslut. De ersätter inte läkarens eller annan hälsovårdspersonals egen bedömning av vilken diagnostik, behandling och rehabilitering som är bäst för den enskilda patienten då behandlingsbeslut fattas.