Bulimi

En person med bulimi har upprepade episoder av överätande som förekommer i minst tre månader. Under dessa episoder äter hen stora mängder mat, som hen försöker bli av med genom kräkningar, läkemedel eller intermittent fasta och kraftig begränsning av ätandet.

Vid bulimi kan det även förekomma perioder av restriktion eller till exempel att hoppa över måltider, vilket kan upprätthålla hetsätningen.

Patienten känner sig för tjock och är rädd för att gå upp i vikt. En person med bulimi kan gå upp eller ner i vikt.

BED (binge eating disorder, hetsätningsstörning)

En person med hetsätningsstörning har upprepade hetsätningsepisoder och har svårt att kontrollera sitt ätande, men tömningsbeteende saknas. BED kan också innebära perioder av restriktion eller att hoppa över måltider, vilket upprätthåller hetsätningsbeteendet. Hetsätningsepisoder förekommer under minst tre månader.

Vid de återkommande episoderna av hetsätning äter personen stora mängder mat trots att hen inte ens är hungrig. Till hetsätandet hör intensiv ångest och följs av självförakt, depression eller skuldkänslor. Personer med BED går ofta upp i vikt.

Mer information om BED finns till exempel i Terveyskirjastos artikel Hetsätningsstörning (BED) på finska.

Anorexi

En person med anorexi undviker att äta och motionerar ofta överdrivet mycket, vilket leder till avmagring. Hen kan också kasta upp för att bli av med den ätna maten samt använda laxermedel och vätskedrivande eller aptithämmande läkemedel. Bilden av den egna kroppen kan vara förvriden och även om personen magrar är hen rädd för att gå upp i vikt.

ARFID (Undvikande/restriktiv ätstörning, på engelska Avoidant Restrictive Food Intake Disorder)

Den drabbade undviker att äta eller begränsar sitt matintag utan försök att gå ner i vikt och utan förvrängd kroppsbild, vilket leder till viktminskning, brist på viktiga näringsämnen och behov av att använda kosttillskott eller tillgripa sondmatning. Bakom sjukdomen kan ligga sensorisk känslighet, rädsla för ätandet eller bristande intresse för mat.

ARFID är ofta förknippat med neuropsykiatriska störningar (ADHD: God medicinsk praxis Sömnlöshet – alla lider vi av det ibland, Terveyskirjasto , Autismspektrumtillstånd: God medicinsk praxis Autismspektrumtillstånd, Terveyskirjasto ).

Mer information om ARFID finns bland annat på Ätstörningsförbunds webbplats (på finska).

Bakgrundsinformation

Bakgrundsinformation samlas in om patienten: sjukdomar, allergier, missbruk, tidigare behandlingar och medicinering samt information om eventuella ätstörningar och andra psykiatriska sjukdomar som kan ha förekommit i familjen.

Vikthistoriken klarläggs för alla patienter.

För barn eller ungdomar kontrolleras också tillväxtkurvan, som visar sambandet mellan längd och vikt och hur det har utvecklats.

Patientintervju

Patienten tillfrågas om sina mat- och motionsvanor samt sitt ätbeteende, både nuvarande och tidigare. Flickor och kvinnor tillfrågas om åldern när menstruationen började, när mensen eventuellt har upphört och störningar i menscykeln. Vuxna tillfrågas om viktförändringar, bantningsförsök och bantning.

Mat- eller symtomdagbok

Att föra en matdagbok Ruokapäiväkirja (se en mall för matdagbok och kompletterande information Ruokapäiväkirjan tarkasteleminen på finska) eller en symtomdagbok är vanligtvis till hjälp för personer med hetsätningssymtom. Den kan användas för att bedöma dieten, ätbeteendet och eventuella hetsätningsepisoder.

Personer med anorexi har sällan nytta av att föra mardagbok.

Kroppsundersökning

Den kroppsundersökningen omfattar bland annat mätning av längd, vikt, blodtryck och puls, samt undersökning av hud, mun, tänder, armar och ben. I undersökningen ingår också att lyssna på lungor och hjärta, att känna på magen samt att bedöma muskelstyrka och rörelser. För växande barn bedöms också pubertetsstadiet.

Övriga undersökningar

Dessutom kan enligt övervägande vissa laboratorie- och andra undersökningar göras, såsom mätning av bentätheten. Anorexi är förknippat med osteoporos och ökad risk för frakturer.

Näringsbehandling

Näringsbehandling är en del av behandlingen av alla ätstörningar. Utgångspunkten är en regelbunden, tillåtande, flexibel, tillräcklig och varierad kost (precisionsätande).

För barn och ungdomar är målet att vikten på tillväxtkurvan ska återgå till den vikt som motsvarar längden. Vid behov anpassas motionsmängden för att minska energiförbrukningen.

Undernäring

För underviktiga patienter rekommenderar God medicinsk praxis-arbetsgruppen snabb behandling av undernäringen genom att öka mängden mat och energi inom både öppen- och slutenvården. Målet är en individuellt inställd viktökning på 0,5–2 kg per vecka.

Kalciumtillskott och D-vitamin

God medicinsk praxis-arbetsgruppen rekommenderar ett dagligt kalciumintag på totalt minst 1 000–1 500 mg och D-vitamintillskott på 20 μg för ungdomar och vuxna med anorexi och ARFID, baserat på klinisk erfarenhet och risken för osteoporos.

Vid andra ätstörningar kan samma doser av kalcium och D-vitamin användas som rekommenderas för den allmänna befolkningen för att förebygga osteoporos.

Familjebaserad modell för ungdomar vid restriktiv ätstörning (anorexi, ARFID)

Den familjebaserade behandlingsmodellen involverar familj och närstående i behandlingen. Till den hör näringsbehandling, som kan sättas in så snart en ung person har konstaterats ha en restriktiv ätstörning.

Föräldrar till ett barn eller ungdom ges information om att sätta in näringsbehandling så snart som möjligt efter att en restriktiv ätstörning har konstaterats. Informationen ges på den vårdenhet som familjen först har kontaktat på grund av barnets eller ungdomens ätstörning.

Vårdnadshavarna tar ansvar för barnets eller ungdomens måltider och tillräckliga energitillförsel. Vårdgivaren serverar måltiden och uppmuntrar och ser till att den äts. Efter måltiden tillbringar man tid tillsammans och vårdnadshavarna försöker samtidigt stötta barnet eller ungdomen, som kan vara mycket ångestfylld efter måltiden och rädd för att gå upp i vikt.

Tips för att stödja ätandet finns på finska i Näringsterapeuternas förbunds guide Ätstörningar vid matbordet och i rekommendationens tilläggsinformationsmaterial Bildexempel Kuvallisia esimerkkejä päivän aterioista ja ohje niiden käyttöön ammattilaisille, sairastuneelle ja läheisille på dagens måltider och anvisningar för hur de används för yrkesverksamma, insjuknade och närstående.

Psykosocial behandling

Psykosocial behandling och/eller psykoterapi bör vara en integrerad del av vården ända från början. Tillräckligt mycket psykosocial behandling ska ges som stöd för den övriga vården, inte som ett alternativ till den.

För bulimi rekommenderas utöver näringsbehandling också kognitiv beteendeterapi med fokus på ätstörningen. En familjebaserad behandlingsmodell är effektiv för ungdomar med bulimi.

Vid behandling av hetsätningsstörning (BED) rekommenderas utöver näringsbehandling också kognitiv beteendeterapi eller interpersonell terapi. Mindfulnessövningar kan också vara till nytta vid behandling av ätstörningar med hetsätning.

Behandling på dagsjukhus eller vårdavdelning

I vissa situationer kan slutenvård också vara nödvändig: patientens hälsa kan vara hotad av allvarlig undernäring, en annan allvarlig samtidig psykisk störning eller en psykisk kris, såsom risk för självmord eller psykos. Psykiatrisk slutenvård kan också vara nödvändig om öppenvården inte ger resultat eller den är otillräcklig för att få i gång tillfrisknandet.

Det är väsentligt att beakta och adekvat behandla somatiska sjukdomar och det somatiska tillståndet, vid behov på en inremedicinsk eller pediatrisk avdelning.

Utöver sedvanlig näringsbehandling kan det finnas behov av behandling med nasogastrisk sond (näsmagslang), särskilt om näringstillståndet snabbt måste korrigeras, patienten vägrar äta eller det finns behov av att korrigera livshotande undernäring.

För gravida övervägs vård på dagavdelning eller dygnetruntvård om man misstänker att näringen är bristfällig, eller om andra symtom orsakade av ätstörningen utgör en risk för den blivande mamman eller fostret.

Behandling oberoende av patientens vilja

Om patienten vägrar behandling trots ett uppenbart behov av behandling, kan hen beordras till psykiatrisk sjukhusvård med stöd av Mentalvårdslagen (Finlex ), om förutsättningarna uppfylls.

Motion

Att begränsa motionen kan vara nödvändigt under sjukdomen och återhämtningen.

Det rekommenderas att anpassa motioneringen för flickor och kvinnor, till exempel om mensen uteblir eller könshormonnivåerna ännu inte har normaliserats.

När allvarlig undernäring har korrigerats och näringsintaget är tillräckligt, stöds en frisk och positiv relation till motionering. Guidad motion kan anses vara säker.

Fysioterapi

Att lägga fysioterapi till behandlingen av personer med ätstörningar rekommenderas, eftersom de ofta har negativa föreställningar och erfarenheter om sina egna kroppar och en problematisk relation till motion, såsom tvångsmässig och överdriven eller minimal motion.

Tandvård

Ätstörningar försämrar mun- och tandhälsan och orsakar allvarligt tandslitage, även om symtombilden inte innefattar uppkastningar.

Regelbunden munrengöring och tandborstning morgon och kväll med en fluorrik tandkräm, individuellt planerade fluorbehandlingar samt användning av remineraliserande lösningar och xylitol rekommenderas. Borströrelserna bör vara lätta och tandborsten mjuk.

Sura drycker och livsmedel är också skadliga för tänderna. Tandslitage kan lindras genom att skölja tänderna med vatten (till exempel efter uppkastningar), eller genom att använda en surhetsneutraliserande lösning.

Under återhämtningsfasen, när symtomen på aktiv ätstörning har avtagit, kan tandkorrigerande åtgärder övervägas vid behov.

Hormonersättningsbehandling

Hormonbehandling bör övervägas om en flickas eller kvinnas återhämtning tar lång tid och mensen uteblir i mer än ett år, eller om puberteten avsevärt försenas eller bentätheten är låg.

Läkemedelsbehandling

Läkemedel kan användas för att behandla ätstörningar och samtida sjukdomar. Läkemedelsbehandling rekommenderas huvudsakligen som stöd för psykosociala behandlingar.